japansk pärla

Still Walking

Det är som bekant mest böcker jag skriver om här på bloggen, men nu i helgen såg jag en helt underbar japansk film som jag bara måste tipsa om. Filmen heter Still Walking och är en lågmäld men ändå storartad film som fick mig att bli alldeles varm i hela kroppen.

En familj samlas för att uppmärksamma årsdagen av då äldste sonen gick bort. De åldrande pappan vill fortfarande framstå som den högt aktade läkaren och sörjer att ingen kommer att ta över hans praktik. Mamman i familjen lever ett stillsamt liv i hemmet och gör allt för att hedra den döde sonen samtidigt som hon passar upp på sin man och sina utflugna barn och barnbarn som för ovanlighetens skull hälsar på.

Det är på många sätt en klassisk skildring av en familj där de levande barnen inte räcker till för att den döde sonen, arvingen, glorifieras, men det är sättet det berättas på som tilltalar mig. Inga nervsammanbrott som i europeisk film. Inga supa-bort-sina-sorger-skildringar som i nordisk film. Inga praktgräl och snabba klipp som i amerikansk film. Stillhet råder, ingen blir nämnvärt upprörd. De tar en stillsam promenad. De äter mat. De umgås. Alla spelar med i det välbekanta spelet och jag ler och måste nog erkänna att igenkänningsfaktorn är hög.
De små inblickarna i den japanska kulturen är, precis som väntat, intressanta och jag blir som vanligt oerhört nyfiken och vill veta mer.

Se den och njut!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0