hallonbåtsflyktingen
Mikko Virtanen är nationalitetstransvestit. En finsk man som drömt om att vara svensk så länge han kan minnas. Per Albin är hans ledstjärna, folkhemmet hans himmelrike. När Mikko känner sig lite nere tittar han på Palmes begravning och när han känner sig uppåt tittar han på kungaparets bröllop. Han har besökt Sverige 127 gånger och upprepade gånger försökt få svenskt medborgarskap utan framgång. Han åker till och med till Thailand på semester över jul för att på när håll kunna studera de svenskar han avgudar så mycket.
Så träffar han Mikael, en självmordsbenägen svensk som hittills misslyckats med åtta självmordsförsök och således inget hellre vill än att lämna jordlivet. Här öppnar sig en oanad möjlighet för Mikko att bli svensk. En sex månader lång utbildning i att vara svensk och framför allt i att vara Mikael Andersson från Majorna tar sin början.
Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen är sommarens klart roligaste bok. Nousiainen driver hejdlöst med såväl svenskar som finnar och deras beteenden. Åt utdragna svenska mötesprocedurer kan jag inte annat än helhjärtat skratta med, vi har alla suttit på dessa utdragna konferenser för att till slut komma överens om att ytterligare en konferens behövs ... :) Läs den och le i hängmattan, på stranden, i husvagnen, på uteserveringen eller var ni nu än befinner er.
den dubbla tystnaden
Jag har bara läst en av Mari Jungstedts tidigare deckare om Knutas & co på Gotland och minns att jag inte föll pladask, men tyckte hon var värd en chans till. Efter att ha läst Den dubbla tystnaden måste jag dock erkänna att det är något jag inte gillar med Jungstedts sätt att skriva. Tycker språket blir lite ryckigt emellanåt och att det blir lite väl mycket "och ställde fram en kaffekopp" i miljöbeskrivningarna. Historien i sig då? Jodå, den funkar väl, men tempot blir ibland lite segt och delarna om polisernas privatliv har en tendens till upprepning och upplösningen är inte heller mer än OK. Morden får visserligen sin förklaring, men jag tycker ändå att det finns lite lösa trådar som också hade kunnat få sitt slut.
Ett gäng grannar och mycket goda vänner åker på den årliga semesterresan och denna gång håller de sig kvar på ön för att besöka Bergmanveckan och därefter åka över till Stora Karlsö. Resan blir inte riktigt som de tänkt sig. Först försvinner en av kvinnorna, sedan hittas en av männen död och dessutom flyter en död svensk iland vid den lettiska kusten.
halva liv
Sol och ledighet betyder bokslukartid i mängder och det är knappast något jag klagar över. :) Mats Strandberg är en gammal favorit som med sin senaste bok Halva liv försöker sig på ett lite tyngre romanbygge än i hans tidigare böcker. Det bär kanske inte så långt som han önskar, men det blir ändå hyfsat lyckat, åtminstone som nöjesläsning i sommarsolen.
Jessica farmor Viola avlider och efterlämnar en nedtecknad livshistoria till sitt barnbarn. Livshistorien avslöjar en stor familjehemlighet, liv levda i det dolda och Jessica tvingas se på sin familj med helt andra ögon. Samtidigt kan Jessica inte glömma sitt ex Jakob som helt plötsligt bara försvann, och hon tycker sig se honom överallt, även på Österlen i närheten av farmoders hus. Hon kan inte släppa tanken på Jakob och hon kan inte sluta leta efter honom. Hon måste få klarhet för att komma vidare i sitt liv, men med klarhet följer också fara.
Personligen tycker jag att Strandberg hade vunnit på att bara skriva en bok om Viola och hennes liv, det hade räckt för ett helt eget romanbygge och då hade berättelsen kunnat utvecklas och problematiserats och på ett ännu bättre sätt fått det djup den förtjänat. Nu blir berättelsen om Jessica ett sätt att inte helt lämna den genre vi är vana att hitta Strandberg i, men ändå kryddat med lite mer action. Inte riktigt min tekopp, men som sagt, Strandberg fortsätter vara en av mina svenska favoriter.
kjell
OK, jag erkänner. Jag köpte boken bara för omslaget. Alla vi som tillhör generationen 70-talister har haft en kille i klassen som såg ut precis så. I min klass hette han Johan och var en supersnäll kille som dessutom bodde precis bredvid den skog (ja, egentligen var det väl mest ett gigantiskt slybuskage ...) vi alla tillbringande massvis med tid i under vår lågstadietid.
Kjell bor dock i en helt annan stad, i ett radhusområde där allt skall framstå som perfekt inför grannarna, där alla skolfröknar heter Margareta, glasögon kommer i pilotmodell och helst också med ena glaset tjockt och ogenomskinligt. Kjell dricker O´boy, massor av O´boy, och äter Skogaholmslimpa, blir tjockare och tjockare. Blir mobbad, av såväl klasskamrater som lärare och skolsyster, byter till musikklass bara för att fösas ihop med de gamla klasskamraterna i högstadiet igen. Träffar SYO:n som inte vet något om de yrken Kjell drömmer om och bläddrar i sin pärm med yrkesbeskrivningar från sextiotalet.
Igenkänningsfaktorn är skyhög, särskilt för en medtjockis som jag, men säkerligen för alla andra också. Jag nostalgitrippar och ler, men blir samtidigt lite arg när jag tänker på hur viktig konformitet var och är i detta avlånga land. Ingen får sticka ut för mycket och ibland blir det därför svårt att förverkliga sina drömmar. Men heja Kjell Eriksson, som trots SYO-tanten med smulig kofta, ändå lyckades med att bli "radiopratare"!
höstoffer
I år verkar alla läsa Kallentoft och så även jag. Höstoffer är nu utläst och precis som tidigare gillar jag hur Kallentoft bygger upp berättelsen och språket är som vanligt en fröjd i genren. Malin Fors är skörare än någonsin, dricker alldeles för mycket försummar sin relation med dottern Tove. Förhållande med ex-maken håller inte och allt är på det privata planet kämpigt. Mitt i allt får förstås Linköpingspolisen också ett mord att utreda, den nyblivne slottsägaren, advokat Jerry Petersson, hittas död i vallgraven en tidig och regnig oktobermorgon. (Regn är förresten vädertemat i boken). Det blir en utredning som går långsamt framåt och poliserna letar efter trådar både i advokatens förflutna och i hans affärer.
Ibland går det lite väl långsamt framåt, och i just denna bok måste jag erkänna att just brottet och offret intresserar mig mindre än i tidigare böcker av Kalletoft. Skildringarna av personerna är dock vassare än i tidigare böcker och det är dem som gör hela boken. Men visst är det en riktigt bra deckare, och visst kommer jag att läsa Vårlik när den kommer på pocket under våren 2011.
faghag
En knallrosa pocket med faghag skrivet i silverbokstäver kunde jag förstås inte motstå! Linda Leopolds reportagebok tar läsaren med på möten med bögar och deras heterosexuella kvinnliga vänner i såväl krog- som hemmamiljö. Kliché-faghagen finns självklart med, men det som är mest intressanta är reportagen som visar andra sidor av begreppet. Till de mer sorgliga hör reportaget från USA, där många bögar fortfarande gifter sig med kvinnor för att många år senare, när familjelivet är fullt etablerat, komma ut och som en konsekvens lämna familjen. Här finns också ett gulligt och ögonöppnande reportage om ett svenskt par som bestämt sig för att skaffa barn ihop och bo tillsammans trots att han är bög och hon hetero.
På det hela en läsvärd och tänkvärd bok som naturligtvis glittrar en hel del i de emellanåt sorgliga kanterna.
släktfeber
Släktens färgstarka och egensinniga Faster dör vid 107 års ålder och nu får släkten klara sig själva, något som visar sig inte var helt lätt. På ytan rullar livet bara på i Sara Paborns Släktfeber, men egentligen händer en hel del. Två systrar i övre medelåldern har hela sina liv försökt hantera en inte helt lätt uppväxt genom att hålla varandra på avstånd och känt sig förorättade av olika anledningar. Den ena systers dotter anländer strax före urnsättningen och suckar över sin bananätande far. En vecka senare anländer hennes pojkvän, poeten. Sakta börjar familjen växa samma under sommarveckorna. Fadern och poeten finner varandra genom ett gemensamt projekt och dottern försöker förstå sin far. Systrarna kämpar med sig själv och kanske ännu mer med varandra.
Jag gillar verkligen den här boken. Den är rak och ärlig och känns så där märkligt bekant och verklighetsnära. Människorna växer och förändras, men behåller ändå sin karatärsdrag och blir lite lagom komplexa, så där som vanliga svenssons är lite till mans. Jag vill gärna läsa mer Paborn i framtiden.
gud som haver
Påskekrim i Norge och midsommarkrim i Sverige? Ja, för mig blev det i alla fall så och boken i fråga var Ingrid Elfbergs Gud som haver. En rätt ruskig historia om en två-årig pojke som förs bort från innergården av en pedofil. Fallet avslutas snabbt och en ung man som arbetar på pojkens förskola döms för brottet. Modern har dock sina misstankar om att något är fel och när den dömde skickar ett brev och deklarerar sin oskuld tror hon honom. Ingen annan tror dock att den dömde är oskyldig och moders vakande beteende framstår för hennes omgivning som alltmer irrationellt; hennes svärmor dömer henne hårt och hennes man tröttnar snart på hennes mardrömmar. Modern ger dock inte upp utan fortsätter sin jakt på förövaren utan anhörigas eller polisens hjälp.
baddaren
Baddaren av Emma Hamberg handlar om konstnärsparet Maja och Pelle som bor på slottet på ön Hjortholmen mitt i Vänern. Den betydligt äldre Pelle är en hyllad skulptör med internationell karriär, medan Maja lever i hans skugga och blir alltmer uttråkad i ensamheten på ön. Efter en notis i tidningen bestämmer sig Maja för att starta en simskola för vuxna och hoppas på en stor skara människor och kulturella möten, men i slutänden kommer bara tre personer: perennodlaren Jens, frilansande kulturjournalisten Karin och den träningstokige nittonåringen Alex. Alla med personliga kriser och hemligheter som de försöker dölja, men som också hindrar dem från att leva det liv de vill leva.
Mitt första intryck var "åh, nej, en fyrtiotalsfilm förlagd till nutid!", men boken växer. Människorna på simkursen blir lite mer komplexa och det gäller även för relationen mellan Maja och Pelle. Det är trivsamt och även om en hel del av handlingen går att förutse håller Hamberg ändå läsarens intresse uppe. Jag gillar boken och läste den mer eller mindre i ett svep, funderar till och med på att läsa någon mer av Hambergs böcker under sommarens lediga dagar.
drömmen förde dej vilse
Förra veckan damp det ned en bok i brevlådan och jag förstod först inte alls varför jag fått den, men så slog det mig att jag faktiskt deltagit i en tävling via Norstedts facebookgrupp och att jag faktiskt var den vunnit! Hur trevligt som helst! Att det dessutom gav mig tillfälle att läsa sommarlovets första deckare var ju inte heller helt fel.
Anna Janssons elfte bok om Maria Wern, Drömmen förde dej vilse, tar oss som vanligt med till Gotland där en seriemördare i mörk kåpa sprider oro. Boken inleds med att Maria Wern försöker avstyra en misshandel, men pojken som fått slagen och sparkarna riktade mot sig avlider och Maria blir själv skadad. Sedan hittas en kvinna, klädd till brud, mördad i Botaniska trädgården och senare även en äldre herre och en ung sjuksköterska.
Boken håller bra Jansson-klass, men det är lite för lätt att lista ut vem mördaren är och relationstrasslet mellan Wern och Per Arvidsson får kanske lite onödigt mycket plats. På det stora hela tycker jag dock att det är utmärkt semesterläsning och det blir garanterat fler av samma slag under sommaren, för vad vore en svensk sommar utan ett antal gotlandsmord?
syndafall i wilmslow
Jag vill verkligen tycka om David Lagercrantzs bok Syndafall i Wilmslow, men i ärlighetens namn har jag inte läst en enda sida på minst en vecka vilket brukar vara det samma som att jag gett upp.
Inledningsvis gillade jag boken, såg fram emot att läsa vidare och att få stifta bekantskap med det för mig okända geniet Alan Turing och de bisarra 50-talsteorierna om att homosexuella skulle vara lättare att rekrytera som spioner. Men, sen kommer vi in på den mer matematiska delen av boken och jag hänger inte med. Det är mattefilosofi sida upp och sida ner, om än förtäckt till en kommissaries nyfikna tankar, och jag känner mig bara korkad. Efter det kan jag liksom inte komma in i boken igen, och med ca 130 sidor kvar inser jag mig, om än motvilligt, besegrad av matematiken än en gång.
boktjuven
Döden agerar berättare i denna roman där böcker och ord löper som en röd tråd genom hela berättelsen om Liesel som på sin brors begravning stjäl sin första bok. Hon lär sig läsa med hjälp av sin fosterfar och hon stjäl böcker från bokbål och borgmästarens bibliotek medan andra världskriget härjar och nazisterna ständigt är närvarande. Böckerna hon stjäl är inte enbart till glädje för henne själv, utan hon delar med sig av deras magiska värld till den judiske man de gömmer i sin källare och till människorna som hon delar skyddsrum med medan bomberna faller.
Detta är verkligen en riktig, riktigt läsvärd roman som väver samman de olika personernas öden med stor skicklighet och greppet med Döden som berättare fungerar nästan onödigt bra. En måste-läsas-bok!
afrodites klinik för motvilliga älskande
Afrodites klinik för motvilliga älskande av Marika Cobbold Hjörne är en så kallad må-bra-bok om människor som försöker få kärleken att fungera. Huvudpersonen Rebecca Finch skriver kärleksromaner, men har drabbats av skrivkramp, tappat tron på kärlekens möjligheter och dessutom har "hjärnspöket", clownen Coco, dykt upp igen. Afrodite bevakar det hela från Olympen och försöker tillsammans med Eros, som oförsiktigt skjuter iväg pilar, reparera skadan och få mänskligheten, och i synnerhet Rebecca Finch, att åter tro på kärleken. Det blir terapibesök, middagar med väninnorna, dejter och skilsmässor om vartannat.
Jag tycker avsnitten med Olympens gudar och gudinnor är mest underhållande, särskilt skildringen av Eros. Annars bygger boken till stor del på dialoger och det blir i längden lite tröttsamt, men på det stora hela är det en helt OK bok i sin genre.
hon älskade
Boktips är alltid roligt att få och denna gång tackar jag Camilla på Läsdagboken för tipset om Helena Henschens bok Hon älskade.
Boken handlar om Henschens farmor, Signe Thiel, som kommer från de fina kretsarna i Stockholm med en far som är bankdirektör och konstmecenat. I sin ungdom börjar Signe alltmer umgås med de som vill skapa ett nytt samhälle och hon engagerar sig inte minst i kvinnosaksfrågan och blir så småningom också ordförande i Fredrika Bremer-förbundet. Hon gifter sig och skiljer sig med två män och med dessa får hon också sina sex barn. Större del av sitt liv har hon en passionerad kärlekshistoria med den gifte hjärnforskaren Oscar Vogt och tillbringar långa tider i hans och hans hurstrus hem i Tyskland, något som under andra världskriget blir omöjligt på grund av hennes judiska ursprung.
Det är mycket läsvärt, inte minst för att tiden och samhället skildras så väl. Som alltid i den här typen av bok skulle jag dock vilja veta så mycket mer. Mer om hennes moderskap, mer om hennes engagemang i olika frågor, mer om kärleken till Oscar, mer om situationen under andra världskriget. Mer om allt helt enkelt, men jag inser att det är omöjligt om det inte är rent fiktiva berättelser.
läsning i kortform
No och jag av Delphine de Vigan
Lou är en supersmart 13-åring som bor tillsammans med sin deprimerade mamma och vanmäktig pappa och är smygkär i Lukas. Under en skoluppgift om hemlösa träffar hon No, får en inblick i hennes värld, blir hennes vän och till slut flyttar No hem till Lou, vilket visar sig ha positiv effekt på Lous mamma. Jag tyckte mycket om boken, särskilt skildringen av Lou som trots sin höga IQ är befriande naiv och riktigt rolig.
Som glöd blir till aska av Annika Sjögren
Staffan blir slagen av sin fru Sonja, men det är det ingen som kan tro. Han drömmer om att hon skall dö och skriver till och med om den i sin hemliga tankebok. Så plötsligt blir tankarna alldeles för mycket verklighet och Staffans liv kommer att präglas av rädsla samtidigt som han försöker hålla fasaden uppe och allt blir bara mer och mer komplicerat. Oväntat bra och jag, som valt att lyssna på den inlästa ljud-boksversionen, ville egentligen aldrig trycka på stoppknappen, men någon gång måste man ju sova. :)
Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo
Vacker titel och jag har länge varit nyfiken på Guos bok, men tyvärr blev jag rätt besviken och tyckte att det var en intetsägande och lite trist berättelse. Z flyttar från den kinesiska landsbygden för att plugga engelska i London. Kort efter sin ankomst till London träffar hon en man och flyttar ihop med honom. Hon lär sig en hel del om det engelska samhället och allt fler engelska ord, men det är mycket som bara förblir främmande. Vissa av kulturkrockarna är intressant läsning, men de språkliga funderingarna är ändå behållningen med boken. Detta är inte en bok att rekommendera.
tätt intill dagarna
Det är så typiskt mig att läsa böcker flera år efter det att de var som mest i ropet och Tätt intill dagarna av Mustafa Can är ännu en av dessa för sent lästa böcker. I detta fall spelar det dock ingen roll. Det finns inga tidsmarkörer som förlorat sin betydelse eller politiska anspelningar som man redan glömt bakgrunden till. Detta är en bok om sorg, om kärleken till en moder och om skam.
Cans bok består i huvudsak av två delar. Den första delen skildrar moders utdragna död, och Can gör inget för att försköna händelseförloppet. I den här delen ges också glimtar av hur Can upplevde sin mor under sin uppväxt, om hur han skämdes över henne för att hon inte vara en vanlig svenssonmamma som bakade kanelbullar och om hur han söker hennes förlåtelse. Den andra delen utspelar sig efter moderns död då han tillbringar några veckor tillsammans med sin far i den kurdiska hembyn och försöker genom faders och andra släktingars berättelse förstå vem hans mor var.
Jag tycker bättre om andra delen. Hans sökande efter förlåtelse i första delen känns i det närmasta egocentrisk och irriterar mig. Hans fars berättelse i andra delen är läsvärd, men också hur kvinnorna tillrättavisar Can när han inte kan acceptera att hans mor av alla sågs som god och de förstår inte varför han vill förminska henne.
Bokens allra sista kapitel, som skall vara en slags brev från moder till Can, tycker jag är förmätet och har ingen plats i denna bok som annars i stort är en läsvärd modersskildring.
2x östlundh
Känns som om jag läst hur mycket som helst den sista tiden, men det kan nog bero på att det jag läst varit tämligen lättuggat. Håkan Östlundh har blivit min svenska favoritdeckarförfattare och därför köpte jag, naturligtvis på Pocketshop, de två böckerna med Fredrik Broman i huvudrollen som jag inte läst tidigare och slukade dem i ett nafs. Han blir bara bättre och bättre!
Terror utspelar sig några år efter 9/11-attackerna, men i Östlundhs värld är det inte en byggnad som sprängs utan en gotlandsfärja. Panik bryter ut på båten, barn trampas ihjäl och tidningarnas rubriker skriker terror. Några dagar tidigare hittas ett ungt par med egyptiskt ursprung dödade i det sommarhus de hyrt på ön och mitt i allt har Fredrik äktenskapliga problem sen han varit otrogen med en kollega. Det blir ett komplicerat fall, som ändå framställs så där härligt Östlundhstrevligt.
Blot är den fjärde boken om Fredrik och hans kollegor (som man vid det här laget känner rätt väl) och nu är vi tillbaka till mer klassiska mordgåtor än de i Terror. Två personer hittas mördade på en gård i Levide och det visar sig vara frun i huset samt hennes makes kusin. Maken, som just är hemkommen till Gotland efter flera år i Japan, är försvunnen och självklart misstänkt. Några dagar senare hittas även en styckad kropp av några bökande grisar (hur kommer man på detta?!) och Visbypolisen får fullt upp med att lösa fallen.
2x ungdomböcker
Ungdomsböcker är som ni vet inte något jag kastar mig över med någon större entusiasm, men så ibland känner man att plikten kallar och det blir ett par stycken lästa och denna gång var det två små guldkorn.
Min typ brorsa av Johanna Lindbäck
Ninas mamma har träffat en kille via nätet och bestämt att de skall fira nyår tillsammans med honom och hans söner. Nina har självklart ingen lust med detta och gör allt för att förstöra stämningen. Men inte hjälper det för under sommaren blir Ninas mamma och den nya killen sambo och de två sönerna flyttar förstås också med. Det blir lite spänt, den ena sonen tycker att Nina är "cute as a button" och kanske att den andra också är lite intresserad. Mitt i allt skall Nina och en av hennes nya "brorsor" också börja gymnasiet, få vänskap att överleva trots avstånd och olika gymnasieprogram, försöka vara vuxen och dessutom vara kär i den man kanske inte får vara kär i. Det är roligt och allvarligt på en och samma gång och jag sträckläste den med förtjusning.
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie
Junior bor i reservatet, är fattig men smart och tröttnar den dagen han får en skolbok i handen som hans mammas namn står skrivet i. Han bestämmer sig för att börja i en skola med bara vita några mil bort, utanför reservatet. Hans bästa vän ser det som ett svek och vänder honom ryggen. På den nya skolan har han också svårt att bli accepterad, tills det visar sig att han är en duktig basketspelare. Det är en varm och komisk bok, som ger en inblick i två helt skilda världar och hur Junior försöker passa in i båda samtidigt. Illustrationerna förhöjer läsupplevelsen och jag ler stort många gånger under läsningen. Detta är dessutom en bok som säkert går hem hos högstadiekillarna, och bara det gör att den är värd en extra guldstjärna.
den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Vi har Mark Haddons bok Den besynnerliga händelsen med hunden om natten på skolan, fast på engelska. Det har hänt flera gånger att jag under några provvaktstillfällen påbörjat boken, men jag har aldrig hunnit särskilt långt. Min lästakt på engelska är väldigt långsam ... Nu såg jag, vid mitt senast besök hos en av de lokal bokhandlarna, att den kommit på svenska, så självklart åkte boken med den underfundiga titeln ned i shoppingkorgen.
Christopher förstår det mesta inom vetenskap, särskilt primtal, men människor, deras känslor och tvetydiga uttryck gör honom förvirrad eftersom han har Aspergers. En dag mördas grannfruns hund med en högaffel och Christopher bestämmer sig för att, i bästa Sherlock Holmes anda, lösa mysteriet med vem som dödat hunden och samtidigt skriva en bok om det. I sina efterforskningar får han dock reda på mer än så, inte minst en hel del om sin egen familj.
Det är charmigt berättat, och de små illustrationerna förgyller läsningen ytterligare. Vill man ha lättsam läsning i några timmar är den här boken ett bra tips. Framsidan på den svenska pocketutgåvan är dock allt annat än intresseväckande, så jag kan inte låta bli att visa det engelska omslaget också:
öken
Hade tänkt mig ett litet "tema nordafrika" efter den mycket trevliga litterära utflykten till Kairo, och satsade på seriös läsning; nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézios Öken. Har ända sedan vår resa genom södra Tunisien förra sommaren längtat tillbaka till de mäktiga bergs- och ökenlandskapen och hoppades så på denna bok. Men ...
Hur bra det än lät på baksidan med storslagna ökenlandskap, människoöden och kolonialismens baksidor, så orkar jag bara inte läsa längre än de första hundra sidorna. Det är så många ord. Clézio pratar och pratar och pratar och ingenting händer och det lilla som händer beskrivs så detaljerat att naturalisterna framstår som rena detaljslarvpellarna. Man blir utmattad, även om det förvisso är väldigt litterärt och vackert.
