bohemian rhapsody

Igår bänkade vi oss, jag och älsklingen, i biosalongen för att se filmen Madagaskar 2. Jag hade laddat med en påse julskum och en flaska Ramlösa Balans Persika/Vitt te (smakade fruktansvärt) och älsklingen var som vanligt nyttig med en påse vindruvor ... Vad är det för poäng med att gå på bio om man skall vara nyttig???

Vi gillar animerade filmer och fullkomligt älskade Madagaskar 1, så förväntningarna var höga. Uppföljaren visade sig vara helt OK, och jag tycker fortfarande att djuren är charmiga och småroliga (särskilt pingvinerna!), men storyn var mycket bättre i första filmen. Inget toppbetyg, men ett och annat skratt fick vi i alla fall.

Veckans stora glädje (förutom min egen födelsedag) är att vintern äntligen kommit! Jag älskar att sätta på mig en tjockare jacka, välja halsduk som värmer, känner hur det sticker av kyla i näsan - nu är det bara att ladda för snöknarr under skorna!

Och snart är det jul - dags att leta fram adventsljusstakar, tomtar, glitter, glögg och julmusik! Och vem skall få vad i julklapp? Juletiden är en härligt mysig!

Imorgon fyller jag, motvilligt, trettio år - "ångest, ångest, är min arvedel ..." Finns det inget sätt att stoppa tiden?

Lättsamma, snabblästa böcker som ändå ger en några tankeställare är precis vad man behöver ibland och Solja Krapus Mogen för skrubben är precis en sådan. Rekommenderas till alla, men kanske särskilt till lärare som kan känna igen alla typer av personer som figurerar i boken och alla meningslösa små problem som huvudpersonen lägger mängder med energi på.

Eva-Lena jobbar på en högstadieskola och lägger alla sin tid, möda  och tankekraft på skolan. Perfekt, på gränsen till urtrist är hennes liv, men när hennes barndomskompis Aurora, en sprudlande konstnärssjäl,  börjar som bildlärare på skolan börjar Eva-Lena sakta förändras. En fredagkväll åker Eva-Lena till skolan för att kopiera prov, dörren till kopieringrummet går i baklås och hon tvingas tillbringa helgen i den lilla skrubben. Hon får tid att fundera över sitt liv och sin familj, kanske är det inte så perfekt? Vart gick det fel? Kanske kan livet erbjuda något mer? Och varför kommer ingen och letar efter henne?

På något underligt sätt önskar jag nästan att jag också tvingades tillbringa en helg ofrivilligt inlåst bara för att få tid att umgås med mig själv och tid att fundera igenom livet. Kanske är det nyttigt, vem vet?

En dag i Köpenhamn är precis vad man behöver en trist hösthelg, så i lördags passade vi på att ta en liten tripp. Upp tidigt för att ta tåget strax efter sju och vara framme lagom tills alla butiker öppnade - perfekt! Blev en hel del flanerande in och ut ur butiker och Illums Bolighus blev som vanligt favoriten. Tänk vad mycket snyggt man skulle kunna handla till hemmet om man hade lite mer i plånboken!

Efter några timmar passade jag på att ta en fika, medan älsklingen sprang runt i alla dyra butiker som jag bara känner mig obekväm att gå in i. Njöt av min latte och konstaterade, genom att tjyvlyssna på andras beställningar, att i Danmark äter man äppelpaj med creme fraiche. Är det verkligen lika gott som vaniljsås?

Lite mer butiksbesök och sedan vegetarisk buffé på RizRaz innan vi åter satte oss på tåget för att rulla hem till Småland. Små utflykter som denna borde man göra oftare!

Barndomsskildringar finns det en hel uppsjö av och därför är det nästintill omöjligt att inte då och då läsa en sådan. Den senaste i raden för mig var Katerina Janouchs Sommarbarn som är berättelsen som hennes egen uppväxt i Prag och flytten till Sverige. 

Katia, som hon kallas, är bara fyra år när Tjeckoslovakien invaderas av Sovjet och som läsare får man ur barnets perspektiv följa hur en politiskt aktiv fader kan förvandlas till en belastning för staten och till följd av detta tvingas flytta från landet. Familjen hamnar först i Köpenhamn för att året därpå flytta till en Stockholmsförort där livet för Katia blir tufft med mobbning och utanförskap. Bokens titel anspelar på den sommar då Katia, av socialtjänsten, blir erbjuden att tillbringa några veckor hos en svensk familj för att försvenskas på riktigt.

Sommarbarn kunde ha varit  gripande, kunde ha stått ut från mängden av barndomsskildringar, men tyvärr gör den inte  det. Mycket beror det Janouchs oförmåga att fördjupa sig, att låta läsaren på djupet ta del av hennes uppväxt och hennes tankar och känslor. Dessutom försvinner en del av den skärpa som hade behövts i ett alltför enkelt språk, som dessutom stundtals blir talspråkligt helt utan anledning. Hade förväntat mig mer av denna bok.