flickan med snö i håret
Ninni Schulmans debutdeckare Flickan med snö i håret imponerar! Jag fullkomligt slukade den under ett par dagar och gillade inte alls när mina ögon till slut blev så sömniga att jag tvingades ge upp läsningen för den dagen. Intrigen innehåller en mängd olika spår som mycket skickligt vävs ihop, men utan att det går att förutse vem mördaren är och jag känner mig faktiskt helt överraskad när det står klart vem det är. Karaktärerna är trovärdiga, deras livsöden realistiskt skildrade och jag känner att det skall bli spännande att följa huvudkaratärerna i vad jag hoppas blir en serie. Längtar verkligen efter nästa Schulmandeckare!
Först försvinner sextonåriga Hedda Losjö på nyårsaftonen och några dagar senare hittas en okänd flicka död i en jordkällare. I lilla Hagfors blir det nu fart på polisstationen. Det är inte ofta brott av den här typen hamnar på deras bord. Magdalena, tidigare journalist på en av kvällstidningarna, har flyttat från Stockholm och hem till Hagfors för att efter en skilsmässa börja ett nytt liv tillsammans med sin son. Det blir en hektiskt start på hennes tid som reporter på den lilla lokalredaktionen i Hagfors.
under lejonets blick
Till jobbets bokcirkel har vi denna gång läst Under lejonets blick av Maaza Mengiste. Jag vet inte riktigt hur de andra upplevt boken eftersom vi skall träffas på torsdag, men jag tyckte den var ganska svårläst. Det är inte språket som gör den svår utan snarare det faktum att jag fullständigt saknar kunskap om revolutionen i Etiopien på 1970-talet. Även om berättelsen visserligen kan förstås ändå, är det en ständigt gnagande känsla av att inte riktigt förstå allt. Det blir helt enkelt lite segt, vilket är synd för jag vill verkligen tycka om den här boken som stundtals är riktigt otäck.
Hailu, läkare på ett av sjukhusen i Addis Abeba, försöker leva ett stillsamt familjeliv trots att revolutionen tar sin början. Yngste sonen lockas alltmer av motståndsgrupperna och fadern gör allt för att han inte skall beblanda sig med dem. Så avsätts kejsaren Haile Sellassie och en skoningslös militärjunta tar över makten. Skräcken sprider sig i staden och Hailu blir till sist indragen i den konflikt han i det längsta försökt undvika. Till Hailus sjukhus kommer en dag en svårt misshandlad flicka som Hailu blir tvingad att vårda. Patienten förändrar tillvaron för Hailu och hans familj och de dras på olika sätt in i de våldsamheter som alltmer styr vardagen.
lila hibiskus
Jag tillhörde dem som blev helt hänförd över Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol och såg därför extra mycket fram emot att läsa Lila hibiskus. Lila hibiskus är Ngozi Adichies debutbok och jag tycker nog att det märks. Den skärpa som finns i En halv gul sol finns inte riktigt i Lila hibiskus, men det är fortfarande en helt OK berättelse och allra bäst är miljöbeskrivningarna då Afrika stundtals nästan flyttar in i min läshörna. Berättelsen är emellanåt otäck, men allra mest är det en hoppfull berättelse som väl ändå måste sägas är en aning förutsägbar.
Kambili växer upp i ett hem som styrs av en demonisk fader med en märklig syn på synd och orätt och som misshandlar både fru och barn. Utåt är han dock den gode medborgaren som skänker pengar till välgörenhet och till kyrkan och som dessutom driver en tidning som försöker bekämpa korruptionen i landet. Motvikten är Kambilis faster Ifeoma. I fasterns hem växer Kambili och hennes bror, lär sig känna glädje och får den frihet de aldrig fått i faderns hem.
kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel
Har ju Vargas Llosa liggandes i läshögen, men kände att jag nog behövde värma upp med något mer lättsamt från den spansktalande världen först och dammade därför av ett av min tiokronorsfynd från i somras; Lucía Etxebarrías 90-talsdebut Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel. Jag gillar att det märks så väl att det är en bok från sent 90-tal. Techno på dansgolven, ecstasyn flödar, ett och annat kassettband finns kvar och ingenstans nämns en mobiltelefon. Alla mår dåligt , fast av olika anledningar och med olika uttryck, och alla försöker verka lyckliga. Precis som de riktigt bra dramaserierna från samma årtionde (säger hon som passerat trettio och såg serierna när de visades första gången och inte bara reprisomgångarna ...). Boken i sig ganska intensiv och påminner, precis som någon skriver på omslaget, en del om Almodóvars filmer, vilket gör den svår att tycka illa om, även om den på intet sätt tillhör böckerna som stannar kvar hos mig som en stor läsupplevelse.
Boken utspelar sig i Madrid och handlar om tre systrar som lever helt olika liv och inte har någon närmare kontakt med varandra. Cristina, 24 år, är yngst och trots avlagd universitetsexamen har hon valt att arbeta på en bar (inte populärt hos resten av familjen) och festar ständigt med sina vänner samtidigt som hon deppar över att hennes pojkvän lämnat henne. Rosa, 30 år, är den mycket intelligenta systern som vigt hela sitt liv åt studier och yrkeskarriär, men vad leder det egentligen fram till? Ana, den ordentliga 32-åriga systern, gifte sig tidigt och lever nu ett hemmafruliv i en vackert inredd lägenhet, men allt är bara så oändligt trist. Det krävs något extra för att föra dessa systrar samman igen.
igelkottens elegans
Den är hyllad, ligger på topplistor, läses av alla, det har pratats om den och skrivs om den och jag förstår inte alls vad storheten med Muriel Barberys Igelkottens elegans är. På jobbet har vi en liten bokcirkel och jag har hört flera andra i bokcirkelgruppen sucka över igelkotten så det kan säkert bli ett spännande samtal nästa vecka. Pretentiös är ordet som cirkulerar i korridorerna ...
Vad boken handlar om lämnar jag därhän eftersom jag tror att de flesta har koll på det. Inledningsvis fann jag historien om portvakterskan mest intressant, men samtidigt så förstår jag inte riktigt grejen. Varför skulle någon bry sig om vad portvakten läser eller funderar på? Jag inser att det säkert beror på att min kunskap om franskt samhällsliv i stort och portvaktssymtet i synnerhet är rätt små och kanske är det därför jag också missar bokens storhet? Palomas funderingar kring rörelse och hennes djupa tankar skummade jag väl lite här och var om jag skall vara ärlig ... En del rätt roliga beskrivningar av familjen, och särskilt av systern finns dock och de är väl emellanåt läsningens räddning ...
dem oss skyldiga äro
Min andra Cilla Naumann och jag måste säga att jag är imponerad. Gillar Naumanns sätt att bygga upp sina berättelser så att läsaren varsamt förs framåt samtidigt som det hela tiden finns något att tänka på. Ett skickligt författarskap som inte blir pretentiöst och sådant älskar jag.
Dem oss skyldiga äro handlar om Katrin som flyttar till Latinamerika med sin man och två små döttrar för att jobba med bistånd, för att förändra, för att rädda världen. Katrin har svårt i början, men anpassar sig och börjar arbeta tillsammans med en katolsk präst för att hjälpa unga flickor. Där möter hon Clara vars öde leder till att Katrin ifrågasätter hennes och makens roll i landet. Parallellt följer vi Maria Teresa, en äldre kvinna med vanskapt höft, som levt ett ensamt liv utan make och barn. En dag ligger det två nyfödda tvillingpojkar vid hennes dörr och hoppet om att bli moder tänds. Alla tre kvinnornas liv vävs samman i en berättelse som för varje sida blir mer intressant och som också visar på orättvisorna i världen, både sociala och ekonomiska.
här ligger jag och blöder
Oemotståndlig titel! Att jag dessutom fick mitt ex signerat av författaren Jenny Jägerfeld på Bokmässan är en extra bonus.
Riktigt bra ungdomsbok som börjar med att Maja sågar av sig tummen på en skulpturlektion, något som vissa tror är med flit, men det skulle Maja aldrig göra. Boken fortsätter med att det som vanligt i ungdomsböcker händer rätt mycket. Maja åker till mamman i Norrköping, men hon är försvunnen. Maja träffar Justin eller vad han nu heter på en fest, läser pappas mejl och facebook och raderar allt hon inte gillar, särskilt meddelanden från Denise. Men det finns också ett stort allvar i boken. Vad det egentligen är som hänt mamman och varför ingen pratar med Maja om det. När det väl uppdagas är det svårt att inte känna sympati för alla inblandade, men det faller sig kanske rätt naturligt med tanke på att Jägerfeld är psykolog till vardags.
Jag förstår att boken är Augustprisnominerad och håller tummarna för att den vinner!
livet på scotland street 44
I mitt näst senaste bokbloggsinlägg hyllade jag Alexander McCall Smiths myspysande i böckerna om Mma Ramotswe. Eftersom jag fortfarande känner för lättsam läsning (när gör man inte det?) tog jag fram hans bok Livet på Scotland Street 44 ut boktraven här hemma.
Handlingen utgår från ett antal personer som alla bor på titeladressen. Pat, som är inne på sitt andra sabbatsår från universitetsstudierna, delar lägenhet med egofixerade Bruce. I en annan lägenhet bor Irene med sin begåvade son som aldrig får vara barn utan istället pushas mot nya utmaningar inom det kulturella fältet och däremellan går i terapi. Domenica MacDonald är en intellektuell antropolog i sextioårsåldern som har koll på alla i huset och blir Pats förtrogna.
Boken är något av en bagatell, men en rätt tröttsam bagatell. Från början var detta en följetongsroman där ett "kapitel" fanns att läsa varje dag i The Scotsman och nu har följetongen getts ut i vanligt romanformat, men det funkar inte lika bra. Jag stör mig på den ständiga påminnelsen om saker som hänt i tidigare "avsnitt" och tempot i boken är även det lite knepigt, liksom för långsamt trots att varje kapitel i sig är snabbläst.
maskarna på carmine street
Jag brukar gilla Nessers böcker, inte minst för det typiskt nesserska språket, och Barbarottiserien har verkligen varit en rad läsvärda "deckare". Såg därför fram emot Maskarna på Carmine Street och det är mycket motvilligt som jag måste erkänna att jag faktiskt inte tycker att det är en särskilt bra bok. Den är helt enkelt inte tillräckligt engagerande och inte heller tillräckligt under-skinnet-psykologiskt. Upplösningen känns inte helt genomtänkt, snarare förutsägbar och inte riktigt helt färdigt.
Ett författar- och konstnärspar flyttar till New York sjutton månader efter att deras dotter blivit bortrövad av okänd man i en stad i Europa. För frun är detta andra gången hon förlorar ett barn och hon skrivs in på mentalsjukhus efter dotterns försvinnande och är kanske inte riktigt helt återställd vid tiden för flytten till New York. Mannen försöker bearbeta ovissheten och sorgen i ensamhet och genom sitt författande. En tid efter flytten ser mannen sin fru på gatan utanför det bibliotek där han sitter och skriver. Frun förnekar att hon varit där och när samma sak upprepas några dagar senare börjar mannen ana oråd. Kan hennes märkliga beteende ha med dotterns försvinnande att göra?
medicinen
Känner du för något snabbläst och roligt? Läs Medicinen av Hans Koppel!
En ensamstående tvåbarnsmamma jobbar på veckomagasin, men klättrar aldrig i karriären och är redaktionens hackkyckling. Chefen gör allt för att bli av med henne och påpekar lite snipigt att den som har hand om resereportagen kanske borde resa lite själv också. En gratisresa dyker upp, men går till en annan på redaktionen och där står den ensamstående mamman utan ekonomisk möjlighet att ta med barnen på semestern hon lite förhastat lovat dem. Vad göra? Gå med i ett medicinskt experiment så klart! Ersättning utlovas - toppen! Munsårsmedicinen hjälper visserligen mot munsåren men visar sig också ha andra effekter och plötsligt börjar det hända saker i tvåbarnsmammans vardagslunk.
Gillar rappheten i berättelsen, inga onödiga passager. Leende tar man sig fram genom sidorna och har efter en timme eller två haft en rolig läsestund. Precis vad man behöver en helt vanlig höstvardagskväll.
smuts
Smuts av Katarina Wennstam - boken som, enligt omslaget, inte skall lämna någon oberörd. Och visst, en aning stämmer det väl, men jag kan inte direkt påstå att jag är berörd på djupet heller. Någonstans mellan spänningsroman och familjedrama går berättelsen bort sig och blir varken en intensiv spänningsroman eller ett gripande familjedrama. Att advokten Jonas köper sex är underförstått från första sidan, att det sedan skall visa sig att fler höga herrar gör detsamma är ingen nyhet vare sig i verkligheten eller i litteraturens värld. Parallellt följer vi frun, framgångsrik inom mediavärlden, som oroligt misstänker att något är fel, biter ihop och gråter i kudden. Dottern i yngre tonåren surfar på porrsidor, chattar med äldre män och visar bilder på sig själv.
Det är så mycket som skall få plats på dessa fyrahundra sidor. Så mycket att inget blir fördjupat och en hel del slarvas över för att den korta kapitelindelning skall fungera. Det känns inte färdigt när boken är utläst. Jag är helt övertygad om att detta blir en vettig TV-serie för bilder förmedlar bättre ett budskap som i text blir lite tunt. Missförstå mig rätt, det är bra att ämnet med sexhandel tas upp, till och med viktigt, men ibland skulle jag önska att fler författare vågade skriva en långsam berättelse, en allvarlig berättelse där människors inre blottläggs, där det finns utrymme för personlig utveckling, och inte bara en spänningsroman som garanterat drar in pengar.
erik dahlbergsgatan 30
Erik Dahlbergsgatan 30 av Annika Ruth Persson är en fristående fortsättning på Du och jag, Marie Curie (läs min kommentar här). Inte en ungdomsbok den här gången, Jenny har hunnit passera trettio och återvänder till Göteborg för en filmpremiär. I sitt tidigare kollektiv på titeladressen hittar hon sina gamla videoband från när hon var 23 år och boken är återblick där vi får följa den 23-åriga Jenny och hennes kollektivvänner.
Om jag skall vara ärlig gillade jag nog Du och jag, Marie Curie lite mer än denna uppföljare. Här finns mängder av tidsmarkörer som placerar berättelsen rätt i tiden, 1994, men samtidigt leder det till en att en rad lesbiska klichéer staplas på varandra och dessutom är berättelsen lite splittrad, så där som det blir när en författare vill få plats med allt i en och samma bok. Som lättillgänglig tågläsning funkade den i och för sig rätt bra, men någon bestående läsupplevelse är det knappast tal om.
pappan och havet
Älskade, älskade mumintrollen! Som allra bäst i bokform och inte som japansk, tecknad barntv-version.
Tove Jansssons Pappan och havet fanns på litteraturlistan när jag läste litteraturvetenskap (det är tretton år sedan - vojne, vojne!) och jag minns hur jag mest såg fram emot den som avkopplande slöläsning och sedan blev närmast chockad när jag insåg att mumintrollen har så många vuxenbokskvalitéer. Den känslan blev ännu starkare denna gång då Muminpappans längtan, ångest och vilja blir påtagligt bekant. Samma med Mumintrollets frigörelse som nog förra gången låg för nära min egen flytt hemifrån. Muminmammans klokskap och Lilla Mys rakt-på-attityd gillar jag starkt och nu känner jag för att springa till bibblan och låna hem samtliga muminböcker. Eller så väntar jag till nästa års Bokmässa och köper en till i alltid lika lockande finlandshörnan.
hästkrafter
Hästkrafter av Lars Mytting handlar om Erik Frysen och hans bensinstation, Norges sista Mobil-mack. Visserligen omsorgsfullt renoverad, men ändå en tidsmaskin tillbaka till 60-talet. Fryksens stora passion är bilar och kanske framförallt att reparera bilar, så boken är överlusad med bilmodeller och reservdelar. Faktiskt så till den grad att jag som saknar allt intresse för detta transportmedel och inte heller innehar körkort blir lite utmattad.
Erik ligger i konflikt med byns starke man, men också med hela det moderna bensinmacksväsendet. En ny vägsträckning tvingar honom dock att börja fundera på en flytt av sin mack och kanske att han då tvingas sälja korv och blöjor istället för reservdelar och olja. I bakgrunden finns också Fryksens personliga livskris med kvinnor från förr som den röda tråden.
Skulle enligt kritikercitatet på omslaget (något jag alltid ställt mig skeptisk till) var rolig läsning, men jag vet inte ... Jag tyckte nog att den blev lite lång och att den kändes lite splittrad. Gillar dock den lille mannens kamp mot de stora företagen, men på det stora hela är detta inte läsning jag rekommenderar.
25 november 2000
"... men mitt liv är som vanligt kaotiskt obegripligt som en motorväg som raserats av en jordbävning". Jo men visst, ibland förstår jag precis hur Norén känner sig så vi kämpar vidare tillsammans. Detta är utan tvekan ett av mina absolut största läsprojekt. Jag ser det som en rolig utmaning!
mamma, pappa, barn
Två mord. Först hittas en kvinna död i en park i centrala Stockholm och hennes lille son hittas nedkyld i en buske. Därefter hittas en sextonårig flicka mördad ombord på en Viking Line-färja. En treårig flicka har dessutom vaknat på morgonen för att upptäcka att hennes mamma är försvunnen och nu får hon klara sig själv.
Jag har läst mycket gott om Gerhardsens deckare och även själv läst den första delen i serien. Måste dock säga att jag inte är helt övertygad och anser inte alls att hon tillhör de bästa i genren. Boken känns lite väl mycket skriven för TV och jag kan inte låta bli att undra när Conny Sjöberg och hans kollegor skall inta söndagskvällens TV-tablå. Som ren underhållning en ledig måndag fungerar dock boken bra och ibland är det som bekant allt man kräver.
jag och lars
familjehemligheter
Familjehemligheter av Niclas Ericsson sammanfattas allra bäst av Johan Hilton på Expressens: "Det var länge sedan det sexchattades, raggades på porrklubbar och anonymsexades med läderbetsel på ett så frejdigt sätt inom journalistdeckargenren som i 'Familjehemligheter."
Patrik, öppet homosexuell journaliststudent som passerat 35, får en praktikplats på KvällsKuriren och hamnar på krim-avdelningen när kändisfrisören Réné hittas mördad i sin lägenheten i centrala Stockholm. Naturligtvis misstänker alla att det rör sig om hatbrott, men Patrik, som har god insyn i gayvärlden, startar en egen undersökning som leder honom in i en skuggvärld som inte skildras så ofta i svensk litteratur.
ett amatöräktenskap
De träffas samma dag som Pearl Harbour attackeras. Hon ramlar in i hans butik och i hans liv och inget blir som förut. Han tar värvning (Pauline är ju så förtjust i uniformer), men hinner bli skadad innan han skickas ut i krig och de gifter sig med varandra. Pauline och Michael har inte mycket gemensamt. Hon är passionerad och impulsstyrd, han är allvarlig och eftertänksam och trots trettio år tillsammans förstår de aldrig varandra, växer aldrig samman. Inte ens deras tre barn eller den stora livssorg som drabbar dem för dem närmare varandra och detta sätter sina spår även hos barnen.
Anne Tylers Ett amatöräktenskap är det bästa jag läst på länge. Tidshoppen fungerar, samhällsskildringen är väl integrerad i berättelsen, människorna är hela och verkliga, frågor lämnas obesvarade så där som det är i livet och kärleken är komplicerad. Tyler börjar absolut bli en av mina favoritförfattare.
en styvmors dagbok
Freudianen Emily träter med sin jungianske granne och älskare Barnaby om det mest, inte minst hans bristande potens, men så dyker Emilys dotter Sappho upp och dumpar sin dagböcker hos modern som, trots dotterns uttryckliga önskan om motsatsen, inte kan låta bli att läsa dem (hon är ju trots allt psykoanalytiker!). Självklart diskuterar hon dem även med Barnaby. Sapphos liv, som det framkommer i dagböckerna, är dock allt annat än okomplicerat.
Sappho är i unga år barnflicka hos sin dramalärare Isolde och hennes man, författaren Gavin. Isolde dör och flera år senare gifter sig Sappho med den nitton år äldre Gavin. Sapphos karriär som dramatiker blir lidande av äktenskapet, men också hennes ekonomi eftersom hon tvingas försörja alla i sin omgivning. Och så var det det där med att vara styvmor. Inte helt lätt skall det visa sig.
En styvmors dagbok av Fey Weldon är en bok jag verkligen uppskattade att läsa. Lagom seriöst skildring om hur den moderna familjen kan vara sammansatt och fungera, men samtidigt roligt med det psykoanalytiska käbblet, skildrat med glimten i ögat, mellan Emily och Barnaby. Klart läsvärt!
