någon sorts frid
Återvänder till de avkopplande deckarnas värld och denna gång blev det systrarna Camilla Grebes och Åsa Träffs debutbok Någon sorts frid. Jag gillar boken och jag gillar att misstänka nästintill alla för att förfölja psykoterapeuten Siri och mörda en av hennes patienter. Jag tycker också att Grebe/Träff lyckas göra sina huvudkaratärer på den privata psykitatrimottagningen levande, även om de kanske är lite väl schablonartade emellanåt. Å andra sidan är schabloner lätt att förlåt i denna genre som verkligen kryllar av dem. I ärlighetens namn är det väl också lite därför man gillar att koppla av med en deckare titt som tätt.
Allra bäst tycker jag om avsnitten med terapisamtal. Det blir lite som en lightversion av In Treatment och dessutom är det ett uppiggande nytillskott i deckarvärlden. Över huvud taget gillar jag att fler yrkesgrupper befolkar deckarna nuförtiden. Det behövs annat än medelålders manliga kommissarier med en skilsmässa i bagaget och en osund livsstil.
nedräkningens tid
Vet allt det där med att fånga dagen och leva i nuet, men så här när solen lyser, eleverna planerar för pubrunda, bal och student och jag själv också längtar efter lediga sommardagar kan jag inte låta bli att börja räkna ner.
14 arbetsdagar tills treornas betyg skall sättas (vilket innebär att jag blir helt lektionsfri på torsdagar - tjoho!)
21 arbetsdagar till min och älsklingens semesterresa till Zürich (känns skönt att förlänga ledigheten vid kristi himmelsfärd och få ledigt 2 - 14 juni. Till Zürich åker vi 8-12 juni - jag längtar!).
24 arbetsdagar till min mentorsklass tar sommarlov och deras betyg skall sättas.
26 arbetsdagar till mitt eget, alldeles underbara, långa sommarlov börjar.
Jag ser ljuset i tunneln! :)
sorgesång
Siri Hustvedt - min författaridol! Älskar att läsa och se intervjuer med henne och maken Paul Auster, särskilt hemma i Brooklyn. Vad jag älskade var ren njutning att läsa. Sorgesång griper mig tyvärr inte på samma sätt, men jag gillar att Hustvedt anspelar lite på sitt egna norska arv när hon låter huvudpersonen och hans syster vara norskättlingar. Jag uppskattar också språket, det långsamma tempot och de personer som växer fram under berättelsens gång.
När syskonen Erik och Ingas far går bort hittar de ett kryptiskt brev som gör att de både vill lära känna sin far och hans hemligheter lite bättre. Erik ger sig i kast med att läsa de efterlämnade dagboksanteckningarna och sakta växer en ny fadersberättelse fram. Samtidigt flyttar en kvinna och hennes dotter in i Eriks extralägenhet och även hennes förflutna kommer att påverka Eriks vardag. Inga är änka efter en känd författare och hennes liv styrs också alltmer av händelser i det förflutna.
glad påsk
Önskar er, kära bloggläsare, en riktigt glad påsk!
den som älskar något annat
Den som älskar något annat är en väldigt ordinär deckare med en enkelt uppbygd intrig. Inget jag tänker hylla till skyarna, men inte heller säga något direkt dåligt om. Det är snabbläst och underhållande, men knappast nervkittlande, och passar utmärkt som läsning en ledig och lite halvslö dag. Konrad Sejer är Fossums kommissarie och i den här boken får han hand om ett fall där en liten pojke hittas halvnaken och död i skogen. När utredningen startat försvinner så ytterligare en pojke. Intressantaste karaktären i boken är mannen som finner pojken. En otrevlig karl som gottar sig i andras elände och aldrig tar någon hänsyn till sin smått underdåniga hustru.
det där som nästan kväver dig
Novellsamlingar och jag går som bekant inte riktigt ihop, men när jag läste en recension i DN om Chimamanda Ngozi Adichies Det där som nästan kväver dig ställde jag mig genast i kö på biblioteket och till min stora glädje var det min tur att få den redan nu till påsk.
På det hela taget tycker jag att det är en läsvärd samling noveller, även om inte alla fångar mig. Bäst är de tre novellerna Jumping Monkey Hill, Det där som nästan kväver dig och Äktenskapsarrangörerna. I dess noveller får vi möta människor som på olika sätt försöker förhålla sig till spänning mellan Afrika och väst (mest USA i ärlighetens namn). Den brittiske professorn som bjuder in ett antal afrikanska författare till en work-shop och sedan säger att deras berättelser inte handlar om det riktiga Afrika. Männen som flyttar till USA och gör allt för att passa in. De iakttagande kvinnorna som hamnar i bakgrunden, men ändå inte framställs som svaga.
Jag gillar Ngozi Adichie men ändå kan jag inte låta bli att tänka att det vore intressant att läsa något av henne som inte tangerar de tidigare berörda ämnena. Det är på något sätt alltid trevligt när författare lämnar sin bekvämlighetszon och utmanar både sig själv och läsaren.
Måste också säga att omslaget är fantastiskt och får min röst som vackraste omslag hittills i år!
mannen på trinisla
Jag inser att Mannen på Trinisla av Jerker Virdborg egentligen är en bra bok. Välskriven. Ingående. Spänning och bladvändarvarning utlovas på baksidan. Skickligt att berätta en hela roman genom att bara skildra vad som händer med ett antal semesterfirare under ett dygn på en ö utanför västkusten. Allt borde vara som upplagt för en läsupplevelse, men jag blir så uttråkad. Orkar inte vänta på att den utlovade spänning skall infinna sig. Vid sidan 73 lägger jag ner den här boken.
resa till port said
Jag har börjat på Lina Sjöbergs Resa till Port Said flera gånger utan att riktigt fastna för den, men nu kände jag mig redo för lite seriös läsning i form av en brevroman. För seriöst är det verkligen. Sjöberg utnyttjar skickligt det djup som bara gammaldags brevväxling kan ge. Människor som tar sig tid att formulera sin tankar om livet och skriva ner dem på ett papper. Jag kan nästan sakna att jag inte själv är uppväxt under brevens storhetstid.
Maria är cancersjuk men vill inte berätta det för sin man utan skriver istället brev till församlingsprästen där hon öppet berättar om sina tankar kring det liv hon levt tillsammans med Johannes i över femtio år. Bokens andra historia utspelar sig 1948 i Afrika där Dagmar bestämmer sig för att lämna sitt resesällskap och på egen hand bege sig norrut. Under resan möter hon Johannes. Deras möte skall komma att påverka deras liv för all framtid.
Jag väljer att som omdöme citera Eva Johansson i SvD: "Sjöberg lodar sina gestalters själsdjup med en sorts självklar mognad, och förmedlar övertygande både den unga människans sköra osäkerhet och den äldres smärtsamt förvärvade livsvisdom."
vad gjorde du under kriget
Peter Kadhammar har under många år rapporterat från olika krigs- och orosområden i världen. I boken Vad gjorde du under kriget skildrar han på ett personligt och självrannsakande sätt de händelser han upplevt i länder som Iran, Jugoslavien, Albanien och Kina. Personer han mött, samtalat med, delat måltider med och tolkar han anlitat kommer nära läsaren och ibland vill jag veta mer om vad som hände med dessa människor. Mest intressant i boken är de kapitel där han funderar över om och hur han i så fall påverkats av sina upplevelser. Hur mycket förändras en människa egentligen och vet man alltid när förändringen skedde?
Jag läste inte boken från pärm till pärm, utan snarare lite här och där och hoppade helt över vissa kapitel, men jag vill ändå hävda att detta är en bok som det känns viktigt att ha tagit del av.
mandeln
Mandeln skriven av pseudonymen Nedjma handlar om en marockansk kvinnas sexuella uppvaknande. Badra, uppväxt på landsbygden, gifts bort med en äldre man i unga år och efter några allt annat än lyckliga år flyr hon till sin frisinnade faster i Tanger. I Tanger möter hon den världsvane läkaren Driss och dras in ett passionerat och lustfyllt förhållande, men de sexuell krav ökar och efter många år bryter hon upp än en gång för att behålla sin värdighet.
I boken blir kontrasten mellan stad och landsbygd tydlig. Det traditionella samhället och det moderna. Den religiöst präglade moralen och den erotiska verkligheten. Det är inte ett litterärt mästerverk, men innerligt skrivet och det räcker långt med ett tema som detta.
lingonstigen 114
Susanne och Niklas köper ett radhus när barnen är små och tror sig därmed köpa en garanterat problemfri uppväxt för sina barn, men när dottern Embla går i nian förändras allt. Embla blir allt mer introvert, stänger in sig på sitt rum och tillbringar allt mer tid med sin lika svartsminkade kompis Tora. Susannes oro växer och en dag går det inte att komma undan sanningen längre. Embla skär sig, skadar sig själv. Susanne och Niklas försöker få hjälp från skolan, vården, psyk, men ingen vill hjälpa.
Boken Lingonstigen 114 av Maria Fagerberg skildrar en mammas oro, hennes kamp, hennes allt mer utmattande livsvillkor. Hon kämpar sig genom vardagen, går till jobbet som dagisföreståndare och tar emot kritik om schemat och barngrupperna, försöker förstå och dessutom hinna se sin son som blir petade från hockeylagets elitgrupp. Jag tycker att det är en riktigt bra bok om ett ämne som är aktuellt och berör. Flertalet böcker är skrivet ur flicka med självskadebeteendes perspektiv och därför känns mammaperspektivet lite nytt och berör nästan mer.
japansk pärla
Det är som bekant mest böcker jag skriver om här på bloggen, men nu i helgen såg jag en helt underbar japansk film som jag bara måste tipsa om. Filmen heter Still Walking och är en lågmäld men ändå storartad film som fick mig att bli alldeles varm i hela kroppen.
En familj samlas för att uppmärksamma årsdagen av då äldste sonen gick bort. De åldrande pappan vill fortfarande framstå som den högt aktade läkaren och sörjer att ingen kommer att ta över hans praktik. Mamman i familjen lever ett stillsamt liv i hemmet och gör allt för att hedra den döde sonen samtidigt som hon passar upp på sin man och sina utflugna barn och barnbarn som för ovanlighetens skull hälsar på.
Det är på många sätt en klassisk skildring av en familj där de levande barnen inte räcker till för att den döde sonen, arvingen, glorifieras, men det är sättet det berättas på som tilltalar mig. Inga nervsammanbrott som i europeisk film. Inga supa-bort-sina-sorger-skildringar som i nordisk film. Inga praktgräl och snabba klipp som i amerikansk film. Stillhet råder, ingen blir nämnvärt upprörd. De tar en stillsam promenad. De äter mat. De umgås. Alla spelar med i det välbekanta spelet och jag ler och måste nog erkänna att igenkänningsfaktorn är hög.
De små inblickarna i den japanska kulturen är, precis som väntat, intressanta och jag blir som vanligt oerhört nyfiken och vill veta mer.
Se den och njut!
under lejonets blick
Till jobbets bokcirkel har vi denna gång läst Under lejonets blick av Maaza Mengiste. Jag vet inte riktigt hur de andra upplevt boken eftersom vi skall träffas på torsdag, men jag tyckte den var ganska svårläst. Det är inte språket som gör den svår utan snarare det faktum att jag fullständigt saknar kunskap om revolutionen i Etiopien på 1970-talet. Även om berättelsen visserligen kan förstås ändå, är det en ständigt gnagande känsla av att inte riktigt förstå allt. Det blir helt enkelt lite segt, vilket är synd för jag vill verkligen tycka om den här boken som stundtals är riktigt otäck.
Hailu, läkare på ett av sjukhusen i Addis Abeba, försöker leva ett stillsamt familjeliv trots att revolutionen tar sin början. Yngste sonen lockas alltmer av motståndsgrupperna och fadern gör allt för att han inte skall beblanda sig med dem. Så avsätts kejsaren Haile Sellassie och en skoningslös militärjunta tar över makten. Skräcken sprider sig i staden och Hailu blir till sist indragen i den konflikt han i det längsta försökt undvika. Till Hailus sjukhus kommer en dag en svårt misshandlad flicka som Hailu blir tvingad att vårda. Patienten förändrar tillvaron för Hailu och hans familj och de dras på olika sätt in i de våldsamheter som alltmer styr vardagen.
konfliktbefriad
Distanskursen i konflikthantering är över och godkänd! Hurra! Så skönt! Nu ska jag ta en välbehövlig paus från studier parallellt med arbete och se till att få lite mer ledig tid. Tycker i ärlighetens namn att 420 hp kan räcka mer än väl.
brottet och straffet
Söndagskrim på SVT1 och säsongsstart för Brottet och straffet. Äntligen! Gillade den serien förra omgången och tycker det är uppfriskande med en brittisk deckare som inte är så där småputtrig och übertrevlig som Morden i Midsomer, Miss Marple och Poirot (även om jag såklart älskar det med). Mike Walker och Roisin blir nu mina söndagshjältar åtta vecka framöver.
hypnotisören
Keplers Hypnotisören har förstört skönhetssömn hela veckan, men det var det värt! Så befriande efter all tråkläsning att hitta en riktig bladvändare. Deckare och spänningsromaner är verkligen perfekt när läslusten behöver hittas igen! Det gör inget att man på förhand vet att det kommer att sluta bra, det är ju själva spänning som lockar. Vem har gjort vad och varför.
Som de flesta av er säkert redan vet inledes Hypnotisören med ett bestialiskt mord. Kommissarie Joona Linna tar sig an fallet där sonen hittats vid liv på brottsplatsen och senare visar det sig att det finns ytterligare en familjmedlem vid liv, en syster. Hypnotisören Erik Maria Bark kopplas, motvilligt, in för att få sonen att berätta vad som hänt. Erik Maria Barks inblandning leder dock till att hans egen familj utsätts för fara.
Egentligen är det inte helt nödvändigt med båda parallellberättelserna, men jag köper det för det blir underhållande och det gav mig en del huvudbry. Nu hoppas jag hitta fler läsvärda böcker och i väntan på att köpstoppet skall hävas är det länsa bibliotekshyllorna som gäller. Där finns å andra sidan en aldrig sinande litteraturkälla så jag tänker inte klaga. :)
