yacoubians hus
Yacoubians hus av Alaa al-Aswany har fått mycket beröm av både läsare och kritiker och stämmer in i hyllningskören! Det är många berättelser om människor i olika samhällsklasser som skickligt vävs samman, samtidigt som det också är en inblick i det egyptiska samhället med korruption, klassindelningar och en jämställdhet mellan könen som inte nått särskilt långt. Jag gillar också hur karaktärerna byggs upp. Alla har sidor man både gillar och inte gillar vilket gör att de känns verkliga. Detta är verkligen en bok att rekommendera. (Den skall tydligen finnas som film också, har jag hört.)
alice i underlandet
syster
Bengt Ohlsson skrev Gregorius och jag fullkomligt älskade den. Sedan kom Hennes mjukaste röst och jag var allt annat än såld. Det var mer som en märklig upplevelse som jag och kollegan AKS suckade oss igenom. Men har man skrivit Gregorius är man ändå värd en chans till så Syster fick blir tredje gången gillt för herr Ohlsson och mig.
Det börjar lovande. Marjories syster är försvunnen och föräldrarna letar efter henne dag som natt, så Marjorie får bo hos sin faster. Hon saknar sin familj som hon tycker är den roligaste familjen i världen. Tiden går och vistelsen hos fastern ger Marjorie tid att fundera över livet och familjen, som kanske ändå inte är så roliga. Men så tappar boken lite styrfart, de existentiella funderingarna är inte alltid lika skarpa. Krystade försök till mystiska inslag och den slitna kattsymbolen får mig att åter börja sucka. Och varför måste karaktärerna i hans böcker alltid ha så internationell anpassade namn (skriver han den engelska utgåvan parallellt?) och varför är miljön så luddigt vart-som-helst-i-västvärlden (samma parentes igen ...)? När boken når slutet känns det som att Ohlsson själv tröttnat och bara vill sätta punkt, en känsla som jag helt delar.
Nej, det blir nog ingen kärlekssaga mellan mig och Bengt Ohlsson. Det stannade vid en hastig förälskelse inspirerad av en gammal sorglig litteraturpastor. Synd.
jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Vissa böcker går det inte att tycka till om, inte att recensera. Hur skall jag kunna recensera någon annans ångest, någon annans mani och depression, någon annans livskamp? Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är hennes skildring av en period då hennes bipolära sjukdom är som värst. Det är olikt allt annat, jag mår lite dåligt av att läsa den. Det är en så kompakt ångest. Men jag är glad att jag läst den, på en aning förbryllat sätt. och oändligt tacksam över att jag inte lider av manodepression.
min allra bästa vän
Min allra bästa vän av Laura Wilson är ett ambitiöst projekt trots att romanen bara omfattar runt 250 sidor. Tre berättarröster som tillsammans väver samman en berättelse om hemligheter och livsöden. Gerald, som vi träffar dels som ensam lite pojke och dels som vuxen och ännu ensammare man, har sin dödfödde tvillingbror som bästa vän och dessutom hittade han i barndomen sin storasyster mördad i skogen. Jo, kollega med Gerald, har en dotter som liknar Geralds döda syster och han börjar förfölja henne. Tilly, Geralds moster, berättar familjehemligheter som kommer upp till ytan inför 50-årsjubileet av andra världskrigets slut.
Så länge berättelsen byggs upp fungerar den väl, och Wilsons språk skiljer sig mellan de olika berättarrösterna vilket jag verkligen gillar. Det är intressant, och emellanåt till och med lite spännande. Gerald är huvudperson, men utan Tilly och Jo faller hela berättelsen. Tyvärr är detta en slags kriminalroman och tyvärr blir slutet förutsägbart och man förstår redan i ett tidigt skede vem förövaren är. De sista sidorna är forcerade i ett slags försök att knyta ihop trådar utan att det på något sätt skall avslöjas alltför många obehagliga detaljer för läsare.
mrs zjivago och hennes hemliga liv
Kulturnatt igår, men kylan gjorde att det blev en kort sväng på sta'n. Vi tittade på designstudenternas utställning, lyssnade en stund på skön musik med Slow Flow och såg premiären av Ola Svensson Superstar. Dokumentären om Ola Salo kommer att sändas på SVT i februari - inte missa!. Väl hemma kröp vi sönderfrusna (ja, vi hade klantigt nog glömt att ta på oss långkalsonger) ned under täcket och jag läste ut Mrs Zjivago och hennes hemliga liv av Olivia Lichtenstein.
43-åriga psykoterapeuten Chloe Zjivago tröttnar på sitt stadgade liv och bristen på intimt umgänge med sin man, skaffar rysk älskare och försöker hålla honom hemlig. Samtidigt delar hon sin upplevelse av det hemliga livet med sin kokainsniffande väninna och med sin musikalskrivande pappa samt besöker en och annan middag hos den sexboksskrivande väninnan som introducerade den ryske mannen för Chloe.
Boken blir lite tjatig, särskilt de taffligt skildrade möten på diverse hotell. De olika karaktärerna känns som londonstereotyper och recepten som inleder varje kapitel är för det mesta helt onödiga. På det hela taget är detta inte en bok att rekommendera, inte ens som verklighetsflykt i hängmattan. Synd på ett så gullig omslag ...
nattfåk
Vissa böcker hör man bara gott om och det är ju inte utan att man då blir lite nyfiken. Extra roligt är det när förväntningarna infrias som i Nattfåk av Johan Theorin.
Familjen Westin tar över en gammal fyrvaktargård på norra Öland. Trots att de får höra spökhistorier om gården tror de inte på dem och renoverar gården och planerar att stanna länge. Men så dör frun, drunknad ute vid dubbelfyrarna. Stämningen tätnar, och närmare jul blir de övernatuliga inslagen mer påtagliga (och jag allt räddare!). Samtidigt som familjen Westin försöker klara av livet mitt i sorgen, letar den nytillsatta polisen Tilda efter inbrottstjuvar och lyssnar¨på sin gamla släktings berättelse om släkten. Allt vävs samman och blir en riktigt välskriven och spännande kriminalroman med sträckläsningstendens.
och var hör du hemma?
Familjerna Donaldsons och Yazdans tar emot sina adoptivdöttrar på samma flygplats och på samma dag. Genom detta skapas en vänskap som leder till ett intensivt umgänge trots familjernas olika bakgrund. Varje år firar de ankomstdagen och döttrarna Jin-Ho och Susan förutsätts vara bästa vänner. Dagen utvecklas snabbt till en allt större fest, med ett visst tävlande i vem som serverar mest mat. Donaldson är övertygade om att allt som tillhör den amerikanska livsstilen är fantastiskt och att de alltid har rätt att påpeka fel i andras val, medan fru Yazdan nervöst försöker härma livsstilen, och hennes make inser att han inte är så genomamerikansk som han trodde, trots att han växt upp landet. Maryam, herr Yazdans mor, betraktar det hela från distans och gör en hel del både roliga och lite sorgsna iakttagelser om livet i USA.
En rolig och charmig bok, med så där lite lagom allvar i botten, och Tyler lyckas undvika de mest stereotypa och klyschiga beskrivningarna i kulturkrocksgenren.
bokslut 2009
Ännu ett bokår till ända och totalt har det blivit 64 böcker och ljudböcker. Att det inte blivit fler beror på att jag haft två eller tre perioder då det varit svårt att hitta något som lockade till läsning. Många böcker har påbörjats och lämnats tillbaka eller ställts i bokhyllan olästa. Minst sagt frustrerande!
Fler deckare än någonsin har blivit lästa så mitt motstånd mot deckargenren kan nu sägas vara helt borta. Deckare och spänningsromaner och allt vad det heter är verkligen perfekt nöjesläsning så varför inte börja årets lista med denna kategori?
Årets favoritförfattare: Haruki Murakami
Årets svenska deckarförfattare: Håkan Östlundh
Årets utländska deckarförfattare: Barbara Nadel
Årets ungdomsbok: Ser mitt huvud tjockt ut i den här?
Årets tantbok: Sin ensamma kropp eller Sirila gentlemän sökes
Årets erotik: Odjuret med två ryggar
Årets semesterbok: Fri
Årets mest snabblästa: Livet på en kylskåpsdörr
Årets ljudbok: Kan du säga schibbolet?
Årets tragikomiska: Jag tror vi behöver prata faktiskt
Årets feel-good: En liten hattaffär på hörnet
Årets bästa: Ur vulkanens mun
Årets första: Berättelse om herr Roos
Årets positiva överraskning: Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow
Årets sämsta: Nektar
Årets sista: Var hör du hemma?
Årets negativa överraskning: Män som hatar kvinnor
Vilka har varit era favoriter under året?
det här är inte jag
Felicia är utbränd. Orkar knappt ta sig igenom dagarna, får panik av att gå in på ICA, glömmer viktiga dagar och förtränger måsten och plikter, undviker sina vänner. Får "lyckopiller" och betablockerare och försöker på något sätt fungera som mamma till sin femtonårige son. Det går sådär med alltihop och till sin egen mor säger hon ingenting om sin sjukdom.
Boken tar två timmar att läsa. Det är ett problem. Sidorna flyger iväg, och även om en viss förståelse för Felicias situation uppkommer så fördjupar boken aldrig problematiken. Det blir ytligt och tyvärr inte alls minnesvärt. Det finns så många perspektiv som inte tas upp, som inte går fram. Det märks att det är en journalist som skrivit texten (att kalla den roman känns inte rätt) och jag saknar en riktig författare, någon som kan förmedla alla små nyanser och nå hela vägen fram till läsaren. Kanske den befann sig i fyndlådan av en anledning?
tiden det tar
Hanne Ørstaviks Tiden det tar inköptes i våras, men eftersom den utspelar sig i juletid har den fått ligga där i högen i väntan på december. Bokens jul är dock ingen drömjul, och trots att alla försöker hålla skenet uppe, är det tydligt att detta inte är en lycklig familj. Som en förklaring utspelar sig också större delen av boken ett antal år bakåt i tiden då huvudpersonen Signe som tonåring väntar på julen och julbaket, men hemma faller familjen sakta sönder, föräldrarna kan inte kommunicera med varandra, slagen hänger i luften samtidigt som fadern talar om kristna budskap och håller det ena familjemötet efter det andra.
Personligen tycker jag att det är synd att vi inte tas tillbaka till nutiden i slutet, en cirkelkomposition hade inte varit fel i detta fall. Trots det är boken läsvärd och stundtals svår att lägga ifrån sig.
(Som en liten parentes vill jag här skjuta in att den norska författarinnan Linn Ullmann är mycket läsvärd. En favorit!)
sputnikälskling
Självklart inbjuder miljö här hemma till läsning av skönlitteratur, och högen minskar sakta men säkert. Min tredje Murakami är precis utläst och jag blir bara mer och mer fascinerad av denne författare. Han berättar historier som ingen annan och liknelserna och metaforerna är verkligen i en klass för sig. Eller vad sägs om "det kändes precis som om jag hade svalt en mulen himmel"? Sputnikälskling handlar om K (ja, jag kunde inte heller låta bli att tänka på Kafka) och hans väninna Sumire som han i hemlighet känner åtrå till. Sumire har författardrömmar, men lyckas aldrig riktigt slutföra sina romanprojekt. Så träffar hon affärskvinnan, Myu, och blir både kär och erbjuden ett jobb. Myu tar med sig Sumire på en Europaresa, men den slutar inte riktigt som det var tänkt. Sumire försvinner spårlöst.
Som alltid med Murakami befinner sig berättelsen i flera världar och vad han egentligen vill ha sagt går mig förbi, det gör det alltid, men jag gillar det för det utmanar tanken. Slutet är aldrig helt givet, vilket gör att man kan återvända till berättelsen och fundera på den igen och igen. På önskelistan står nu Fågeln som vrider upp världen och jag erkänner mig härmed Murakamifrälst.
harem
Ännu en bok med min favoritkommissarie Cetin Ikmen i huvudrollen. Denna gång är det mordet på en ung kvinna, väninna till Cetins dotter, som är utgångspunkten och precis som vanligt tas vi med på en resa genom Istanbuls närmast mytiska gränder och bostadsområden och kopplingarna till Turkiets historia är påtagliga. Hollywood och maffian är viktiga ingredienser i berättelsen och på privatplanet får Cetin denna gång vara tonårsförälder på egen hand med en spirande kärlekshistoria mellan dottern och en ung man att förhålla sig till.
Jag älskar det! Barbara Nadels femte bok om den säregna kommissarien är i nivå med den första i serien och nu vill jag kasta mig över nästa bok i serien!
strandsommar
Shreve är alltid lika pålitligt! Välskrivet och med hållbara historier - ett säkert kort för en bra läsupplevelse!
Nu var det ett tag sedan jag läste ut Strandsommar, men en av de saker jag verkligen minns med bok är lugnet, det finns nog lojt över hela berättelsen som gör den helt oemotståndlig, trots att själva handlingen inte är särskilt unik.
Sydney, som hunnit med att gifta sig, skilja sig och bli änka redan vid tjugonio års ålder, arbetar en sommar som privatlärare åt tonårsdottern vars familj har ett sommarhus i New Hampshire. Sönernas ankomst gör spänningarna i familjen påtagliga, men trots det kan kärlek spira, åtminstone verkar det så på ytan.
hey dolly
Hey Dolly av Amanda Svensson läste jag ut för ett bra tag sedan, men jag har av någon anledning glömt bort att blogga om den. Rolig var den i vilket fall!
Dolly, döpt efter en viss countrystjärna, är en härligt rapp ung kvinna med tråkig pojkvän, vänner som är lite störda och syskon med bullerbysyndrom. Tur att rockstjärnan och Marvin finns! En aning cynisk och så där härligt småelakt tittar hon på sin omvärld och sin samtid, samtidigt som hon också är rätt känslosam. Jag läste boken med ett stort leende på läpparna och försökt desperat komma på vem Jens Lekman är ...
du och jag, marie curie
Du och jag, Marie Curie av Annika Ruth Persson var för något år sedan en August-nominerad ungdomsbok som under årets bokmässa förpassats till en av fyndlådorna - vilket öde!. Lagom tjock för en dags läsning när ryggen åter en gång strejkar och jag, som i vanliga fall inte brukar gilla ungdomsböcker, tyckte på det stora hela att den funkade riktigt bra.
Jenny, 15 år, bestämmer sig för att skriva dagbok med Marie Curie som tänkte läsare. Hon lovar att bara skriva om viktiga saker, strålning, genier och sådant, men det blir inte så. Det blir inte så mycket skrivande alls, för det händer så mycket runt omkring Jenny. Hon blir tillsammans med Filippa, är förälskad, förkrossad och förlorad. Hon hittar nya vänner, upptäcker poesi och spelar fotboll, väldigt mycket fotboll.
Tonårsförvirring när det skildras som bäst!
djävulen i spegeln
En deckare funkar alltid som verklighetsflykt tänkte jag och tog mig an Djävulen i spegeln av Lesley Horton. Min första av henne, och jag får väl erkänna att den inte håller samma klass som t ex Peter Robinsons böcker, men hyfsad var den i vilket fall. Att det finns några lösa trådar kvar när boken är utläst är dock ett störande moment (liksom den stundtals slarviga översättningen ...). Personerna är trovärdiga (vilket inte alltid är fallet i denna genre) och Horton gör ett gott jobb med att skildra de motsättningar som finns mellan olika samhällsgrupper.
Handlingen tar sin början när en ung flicka hittas mördad vid en gammal offerplats utanför staden Bradford. Ju mer kriminalarna undersöker fallet desto mer komplicerad blir flickans bakgrund. Även andra personer i hennes närhet visar sig ha ett allt annat än fläckfritt förflutet och vem som dödat flickan är länge en öppen historia.
i närheten av solen
Bokens nav är huvudpersonens bokcafé där hennes stamkunder, vänner och en hemlös kvinna samlas och tillsammans upplever de alla en sommar fylld av mer eller mindre omvälvande händelser. Huvudpersonens sommar är den rörigaste med föräldrar vars äktenskap efter många år nu är på väg att raseras och mammans psykiska problem driver pappan till våldsamma handlingar.
Det är inte en fantastisk berättelse, jag kommer troligen att ha glömt den om en månad. Tidsfördriv, med lite svart humor. Boken är utgiven på Normal förlag, som i vanliga fall brukar överraska positivt, men i denna debutroman känns de homosexuella dragen mest som en efterhandskonstruktion för att få boken utgiven på just det förlaget, de saknar sammanhang och tillför inte berättelsen någonting och sådant irriterar mig alltid.
Satsar nu på läsning av deckare på tågresorna under nästa vecka. Besök i Gävle, Sundsvall och Fagersta står på schemat och besök hos både familj och vänner och dessutom lite shopping skall hinnas med. Kurslitteraturen får följa med för syns skull ...
odjuret med två ryggar
Fjortonåriga Sarah inleder en sexuell relation med sin engelsklärare Mr Carr och snart utvecklas relationen till besatthet, och den blir allt mer brutal. När så Mr Carr tvingas att flytta från staden kan Sarah inte hantera det och försöker fylla tomrummet efter Mr Carr med den ena sexuella förbindelsen efter den andra, ofta handlar det bara om ett ligg för stunden. Åtta år senare kommer Mr Carr tillbaka och relationen återupptas. Brutal, destruktiv, passionerad, vansinnig och, åtminstone enligt dem själva, fylld av kärlek. Förutom Mr Carr så finns också Jamie i Sarahs liv. Jamie är vännen som alltid ställer upp och älskar Sarah av hela sitt hjärta och sörjer att han inte kan dela sitt liv tillfullo med henne.
Det är i princip sex i tre hundra sidor, ofta rätt motbjudande, och liknar inget jag läst förut. Jag kan inte ens säga om det är bra eller dåligt, men på något sätt sugs jag in i berättelsen och vill verkligen läsa ut den i ett sträck.
pepparkakshuset
Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första boken i vad som skall bli en trilogi kallad Hammarbyserien. Inom några veckor sker ett antal mord i mellansverige och först är det ingen som ser någon koppling trots att alla som mördats är lika gamla. I boken får vi detaljerade beskrivningar av morden via mördarens egna dagböcker och vi får följa en människa som fått sitt liv förstört redan som barn. Men gör det honom till mördare?
Boken slutar öppet, eftersom en fortsättning följer och jag kommer att läsa den också. Det är inget litterärt mästerverk, inte ens bäst i sin genre, men trots det enkla språket finns det något i handlingen som gör att jag gillar boken och faktiskt ser fram emot del två (som jag hoppas redan har kommit ut i pocket).
