merhaba!
Så blev det en semster i alla fall. En sista minuten-resa till okänd destination i sydvästra Turkiet är nu inbokad. Avresa på midsommarafton. Känns skönt, men jag är samtidigt lite nervös eftersom jag aldrig har åkt på sista minuten-resa och för att jag inte har en aning om vart vi hamnar. Kontrollfreak ... :) Blandar skräckscenarion med förskönade mentala bilder och hoppas naturligtvis på att det blir som det sistnämnda.
Nu gäller det bara att välja reselitteratur. Mord eller familjedrama? Finsk humor eller sydstatsskildring i 60-talsmiljö? En tjock eller flera tunna? Älskar att bestämma reselitteratur!
änklingen
Stadens biblioteket verkar ha haft utsortering av pocketsnurran för sist jag kollade bokbytarhyllan (som de föredömligt inrättat) stod några av bibiliotekts egna pocketböcker där. Jag tog med mig Ray Kluuns Änklingen hem och skall i gengäld ställa dit en del av de mindre bra hyllvärmarna. Kan ju finnas någon annan som uppskattar dem mer än vad jag har gjort ...
Jag gillar Änklingen väldigt mycket till en början. Sten, 35+, i Amsterdam har blivit änkling då hans fru gått bort i cancer och nu är det bara han och den treåriga dottern som skall klara vardagen. Sten hanterar fruns bortgång genom sprit, sex och knark och den tjeckiska barnflickan tar hand om dottern en hel del kvällar. Jag fascineras av hans livsstil fast jag borde vifta med moraltantsfingret. Han är så vilsen och hans livet så poänglöst, men samtidigt är det lite befriande att läsa om det. Så åker han med sitt gäng likasinnade till Ibiza och eftersom året är 2001 kan ni lätt räkna ut vilken händelse som påverkar Sten starkt. Han åker tillbaka till Amsterdam och bestämmer sig för att han och dottern skall fly fältet ett tag och istället åka runt i Australien. Det är resan i Australien jag förstår att jag skall älska. Hur pappans band till dottern stärks, hur han utvecklas som människa etc etc men det blir liksom slätstruket. Fast lite berör det förstås ändå. Det är inte en dålig bok, men jag hade liksom hoppats på lite mer än vad det blev. Och boken är verkligen värd ett annat omslag ...
I boken använder sig Kluun rätt friskt av något han kallar wramples, vilket är någon slags textmotsvarighet till musikens sample. De är faktiskt rätt irriterande om jag skall vara ärlig. Upplever det som ett slags krystat behov av att visa på kontextualitet. I efterordet kan läsaren dessutom få reda på i procent hur många ord som är wramplade från t ex Vindens skugga. Vem bryr sig?
Jag gillar Änklingen väldigt mycket till en början. Sten, 35+, i Amsterdam har blivit änkling då hans fru gått bort i cancer och nu är det bara han och den treåriga dottern som skall klara vardagen. Sten hanterar fruns bortgång genom sprit, sex och knark och den tjeckiska barnflickan tar hand om dottern en hel del kvällar. Jag fascineras av hans livsstil fast jag borde vifta med moraltantsfingret. Han är så vilsen och hans livet så poänglöst, men samtidigt är det lite befriande att läsa om det. Så åker han med sitt gäng likasinnade till Ibiza och eftersom året är 2001 kan ni lätt räkna ut vilken händelse som påverkar Sten starkt. Han åker tillbaka till Amsterdam och bestämmer sig för att han och dottern skall fly fältet ett tag och istället åka runt i Australien. Det är resan i Australien jag förstår att jag skall älska. Hur pappans band till dottern stärks, hur han utvecklas som människa etc etc men det blir liksom slätstruket. Fast lite berör det förstås ändå. Det är inte en dålig bok, men jag hade liksom hoppats på lite mer än vad det blev. Och boken är verkligen värd ett annat omslag ...
I boken använder sig Kluun rätt friskt av något han kallar wramples, vilket är någon slags textmotsvarighet till musikens sample. De är faktiskt rätt irriterande om jag skall vara ärlig. Upplever det som ett slags krystat behov av att visa på kontextualitet. I efterordet kan läsaren dessutom få reda på i procent hur många ord som är wramplade från t ex Vindens skugga. Vem bryr sig?
mannen i sjön
Årets skolavslutning avklarad. Alla överlevde, även jag. Fullständigt utmattad sov jag bort hela eftermiddag igår och orkade inte ens mumsa smågodis och läsa deckare. Ägnade istället förmiddagen åt detta och det gick ju lika bra det. :) Bara två dagars arbete kvar nu sedan är det efterlängtade sommarlovet här!
Arnaldur Indriðason är en deckarfavorit och i Mannen i sjön märks det verkligen vilken duktig författare han är. Det här är deckarläsning på en helt annan nivå än många av de svenska så kallade deckardrottningarna. Mannen i sjön är stundtals nästan mer en roman än en deckare och jag gillar verkligen det upplägget. Bokens handling utspelar sig på två plan. I nutiden är vi såklart på Island där en död man hittas i en sjö som tömts på vatten och Erlendur och hans kollegor försöker spåra mannens identitet och varför han har sänkts med hjälp av en trasig rysk spionutrustning. Den andra berättelsen handlar om några isländska unga socialister som under 50-talet får möjlighet att studera vid universitetet i Leipzig och möter där den östtyska kommunismen med angiveri och Stasi och deras angivare ständigt närvarande.
Jag tycker berättelsen om situationen i Östtyskland är mest intressant och jag läser med stort intresse hur de unga islänningarna på olika sätt förhåller sig till och försöker leva vardagsliv samtidigt som de försöker behålla sina socialistiska drömmar. Konflikten i Ungern finns med i bakgrunden och Sovjetstyret skymtar också tydligt fram.
Erlendur i sig är som vanligt en intressant karatär med sin minst sagt komplicerade relation till sina barn, men också till sig själv och sin egen livshistoria.
Arnaldur Indriðason är en deckarfavorit och i Mannen i sjön märks det verkligen vilken duktig författare han är. Det här är deckarläsning på en helt annan nivå än många av de svenska så kallade deckardrottningarna. Mannen i sjön är stundtals nästan mer en roman än en deckare och jag gillar verkligen det upplägget. Bokens handling utspelar sig på två plan. I nutiden är vi såklart på Island där en död man hittas i en sjö som tömts på vatten och Erlendur och hans kollegor försöker spåra mannens identitet och varför han har sänkts med hjälp av en trasig rysk spionutrustning. Den andra berättelsen handlar om några isländska unga socialister som under 50-talet får möjlighet att studera vid universitetet i Leipzig och möter där den östtyska kommunismen med angiveri och Stasi och deras angivare ständigt närvarande.
Jag tycker berättelsen om situationen i Östtyskland är mest intressant och jag läser med stort intresse hur de unga islänningarna på olika sätt förhåller sig till och försöker leva vardagsliv samtidigt som de försöker behålla sina socialistiska drömmar. Konflikten i Ungern finns med i bakgrunden och Sovjetstyret skymtar också tydligt fram.
Erlendur i sig är som vanligt en intressant karatär med sin minst sagt komplicerade relation till sina barn, men också till sig själv och sin egen livshistoria.
Fortfarande Alice
Lisa Genovas bok Fortfarande Alice är en mycket seriös och stark skildring av en kvinna och ett sjukdomsförlopp och jag känner mig starkt berörd av boken.
Alice är en framgångsrik kvinna som mitt i karriären som psykologiprofessor drabbas av tidig Alzheimer. Alice är femtio år och blir alltmer glömsk och tappar bort sig på platser hon känner väl. När hon får sin diagnos är sjukdomen ett faktum och hennes demens tilltar allt mer under det kommande året. Jag lider med henne och med hennes familj, men samtidigt gläds jag åt de stunder då hon är klar och kan tänka och fungera som förr. Vissa scener stannar kvar, som när hon för första gången inte känner igen sin ena dotter, när hon tvingas att meddela sin chef att hon har Alzheimer och inte längre kan undervisa eller när hon tror att den svarta mattan i hallen är ett hål. Jag känner också med maken som även han befinner sig mitt i en framgångsrik forskarkarriär samtidigt som han skall hantera sin allt mer förvirrade maka. Det är svårt att inte känna hans frustration i vissa lägen.
Om lite mer seriös sommarläsning lockar så är Fortfarande Alice absolut att rekommendera.
resa, amanda, jag skall ... inte!
Just nu kunde jag har varit fylld av iver inför morgondagens resa.
Just nu kunde jag har packat resväskan och valt bland toppar och byxor.
Just nu kunde jag ha valt ut flygplansvänlig läsning.
Just nu gör jag inget av detta.
Just nu är jag bitter.
Det blir ingen resa. Älsklingen har inflammation i hornhinnan som bara blir sämre. Läkaren har sagt ingen resa.
Just nu tycker jag bara synd om mig själv (egotrippat, jag vet, det är inte jag som har inflammation).
När ska det ta slut på allt elände?
Just nu kunde jag har packat resväskan och valt bland toppar och byxor.
Just nu kunde jag ha valt ut flygplansvänlig läsning.
Just nu gör jag inget av detta.
Just nu är jag bitter.
Det blir ingen resa. Älsklingen har inflammation i hornhinnan som bara blir sämre. Läkaren har sagt ingen resa.
Just nu tycker jag bara synd om mig själv (egotrippat, jag vet, det är inte jag som har inflammation).
När ska det ta slut på allt elände?
primtalens ensamhet
Hittills har de nyinköpta böckerna visat sig vara precis så bra som jag hoppats, vilket efter en vår med rätt oinspirerad läsning är välbehövligt och upplyftande.
Paolo Giordanos bok Primtalens ensamhet har hyllats av många och på omslaget finns uppmaningen att läsa den i ett enda andetag. Det blev snarare ett par dagar för mig, men boken är verkligen något av ett mästerverk. Jag, som lider av ett lättare form av matematikfobi, var lite rädd för att mattereferenserna skulle bli för avancerade, men Giordano guidar mig genom primtalens hemligheter på ett tryggt och nyfikenhetsväckande sätt. Dessutom är det föredömligt lite matematik i boken och mer fokus på de ovanligt intressanta och komplexa huvudkaraktärerna Alice och Mattia.
Mattia och Michela är tvillingar, men medan Mattia är mycket intelligent är Michela förståndshandikappad. Som liten pojke har han ständigt och motvilligt Michela i släptåg. När det är på väg till ett födelsedagskalas bestämmer sig Mattia för att lämna systern i parken och hämta henne efter kalaset, men när han återvänder är hon spårlöst försvunnen. Alice, bokens andra huvudkaraktär, växer upp med en dominant far och en allt sjukare mor. Deras livsöden och hemligheter formar dem och påverkar hela deras vuxna liv. När de möts för första gången på en fest uppstår en kärlek som aldrig tycks bli av.
Det här en bok som lockar till omläsning, trots att jag aldrig brukar läsa om böcker. Är helt säker på att det finns ännu fler sidor av Alice och Mattia att upptäcka, och kanske ångrar jag lite grand att jag inte drog ner på lästempot.
Paolo Giordanos bok Primtalens ensamhet har hyllats av många och på omslaget finns uppmaningen att läsa den i ett enda andetag. Det blev snarare ett par dagar för mig, men boken är verkligen något av ett mästerverk. Jag, som lider av ett lättare form av matematikfobi, var lite rädd för att mattereferenserna skulle bli för avancerade, men Giordano guidar mig genom primtalens hemligheter på ett tryggt och nyfikenhetsväckande sätt. Dessutom är det föredömligt lite matematik i boken och mer fokus på de ovanligt intressanta och komplexa huvudkaraktärerna Alice och Mattia.
Mattia och Michela är tvillingar, men medan Mattia är mycket intelligent är Michela förståndshandikappad. Som liten pojke har han ständigt och motvilligt Michela i släptåg. När det är på väg till ett födelsedagskalas bestämmer sig Mattia för att lämna systern i parken och hämta henne efter kalaset, men när han återvänder är hon spårlöst försvunnen. Alice, bokens andra huvudkaraktär, växer upp med en dominant far och en allt sjukare mor. Deras livsöden och hemligheter formar dem och påverkar hela deras vuxna liv. När de möts för första gången på en fest uppstår en kärlek som aldrig tycks bli av.
Det här en bok som lockar till omläsning, trots att jag aldrig brukar läsa om böcker. Är helt säker på att det finns ännu fler sidor av Alice och Mattia att upptäcka, och kanske ångrar jag lite grand att jag inte drog ner på lästempot.
flickan med snö i håret
Ninni Schulmans debutdeckare Flickan med snö i håret imponerar! Jag fullkomligt slukade den under ett par dagar och gillade inte alls när mina ögon till slut blev så sömniga att jag tvingades ge upp läsningen för den dagen. Intrigen innehåller en mängd olika spår som mycket skickligt vävs ihop, men utan att det går att förutse vem mördaren är och jag känner mig faktiskt helt överraskad när det står klart vem det är. Karaktärerna är trovärdiga, deras livsöden realistiskt skildrade och jag känner att det skall bli spännande att följa huvudkaratärerna i vad jag hoppas blir en serie. Längtar verkligen efter nästa Schulmandeckare!
Först försvinner sextonåriga Hedda Losjö på nyårsaftonen och några dagar senare hittas en okänd flicka död i en jordkällare. I lilla Hagfors blir det nu fart på polisstationen. Det är inte ofta brott av den här typen hamnar på deras bord. Magdalena, tidigare journalist på en av kvällstidningarna, har flyttat från Stockholm och hem till Hagfors för att efter en skilsmässa börja ett nytt liv tillsammans med sin son. Det blir en hektiskt start på hennes tid som reporter på den lilla lokalredaktionen i Hagfors.
rosa elefanter
Säga vad man vill om Karin Brunk Holmqvist men man vet vad man får, här finns inga överraskningar och nu börjar det bli ett problem kan jag tycka. Hennes debut, Potensgivarna, är en glädjeinjektion, men nu vid femte boken borde väl även författaren själv börja tröttna på sitt mallskrivarkoncept?
I Rosa elefanter är det så klart ett äldre par på den skånska landsbygden som rör till sitt liv genom nyfikenhet och spekulation. Finns elallergi? Är inte alla alternativmetoder och New Age-influerat leverne bara konstigt? Väckelsemöte i grannträdgården, det kan väl aldrig vara riktigt? Och vad är det pastorn och hans fru egentligen begraver i trädgården i den gravliknanden gropen? Det gifta paret Selma och Artur närmare sig sjuttio och har levt sitt liv på gården och i närområdet och är mer än lovligt vilsekomna i den moderna vardagen. När Artur inte förstår hur ICA-kortet fungerar blir jag irriterad. Bara för att man levt på landet är man väl inte helt världsfrånvänd? Det finns också den alltid återkommande snålheten, eller bristen på vilja att unna sig något. Bakelser en vanlig vardag - nej, men vilket tok! Naturligtvis finns också den obligatoriska shoppingrundan med även i denna bok där kvinnan motvilligt men ändå glatt köper sig lite nya kläder. Byt spår, snälla författare. Det finns andra sätt att markera en förändring hos sina karatärer. Charmen har liksom falnat.
Förutom det förutsägbara i upplägget finns det också en rad trådar som Brunk Holmqvist aldrig utvecklar och därmed lämnar hängande när boken är utläst. Jag tänker till exempel på pastorna hunsade fru. Varför ta upp ett potentiellt kvinnomisshandelsspår om författaren ändå inte tänker fullfölja det?
I Rosa elefanter är det så klart ett äldre par på den skånska landsbygden som rör till sitt liv genom nyfikenhet och spekulation. Finns elallergi? Är inte alla alternativmetoder och New Age-influerat leverne bara konstigt? Väckelsemöte i grannträdgården, det kan väl aldrig vara riktigt? Och vad är det pastorn och hans fru egentligen begraver i trädgården i den gravliknanden gropen? Det gifta paret Selma och Artur närmare sig sjuttio och har levt sitt liv på gården och i närområdet och är mer än lovligt vilsekomna i den moderna vardagen. När Artur inte förstår hur ICA-kortet fungerar blir jag irriterad. Bara för att man levt på landet är man väl inte helt världsfrånvänd? Det finns också den alltid återkommande snålheten, eller bristen på vilja att unna sig något. Bakelser en vanlig vardag - nej, men vilket tok! Naturligtvis finns också den obligatoriska shoppingrundan med även i denna bok där kvinnan motvilligt men ändå glatt köper sig lite nya kläder. Byt spår, snälla författare. Det finns andra sätt att markera en förändring hos sina karatärer. Charmen har liksom falnat.
Förutom det förutsägbara i upplägget finns det också en rad trådar som Brunk Holmqvist aldrig utvecklar och därmed lämnar hängande när boken är utläst. Jag tänker till exempel på pastorna hunsade fru. Varför ta upp ett potentiellt kvinnomisshandelsspår om författaren ändå inte tänker fullfölja det?
