tätt intill dagarna

Tätt intill dagarna : berättelsen om min mor

Det är så typiskt mig att läsa böcker flera år efter det att de var som mest i ropet och Tätt intill dagarna av Mustafa Can är ännu en av dessa för sent lästa böcker. I detta fall spelar det dock ingen roll. Det finns inga tidsmarkörer som förlorat sin betydelse eller politiska anspelningar som man redan glömt bakgrunden till. Detta är en bok om sorg, om kärleken till en moder och om skam.

Cans bok består i huvudsak av två delar. Den första delen skildrar moders utdragna död, och Can gör inget för att försköna händelseförloppet. I den här delen ges också glimtar av hur Can upplevde sin mor under sin uppväxt, om hur han skämdes över henne för att hon inte vara en vanlig svenssonmamma som bakade kanelbullar och om hur han söker hennes förlåtelse. Den andra delen utspelar sig efter moderns död då han tillbringar några veckor tillsammans med sin far i den kurdiska hembyn och försöker genom faders och andra släktingars berättelse förstå vem hans mor var.

Jag tycker bättre om andra delen. Hans sökande efter förlåtelse i första delen känns i det närmasta egocentrisk och irriterar mig. Hans fars berättelse i andra delen är läsvärd, men också hur kvinnorna tillrättavisar Can när han inte kan acceptera att hans mor av alla sågs som god och de förstår inte varför han vill förminska henne.

Bokens allra sista kapitel, som skall vara en slags brev från moder till Can, tycker jag är förmätet och har ingen plats i denna bok som annars i stort är en läsvärd modersskildring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0