bohemian rhapsody

Mycket trevlig helg med kära mor på besök. Hon gjorde debut i EasyLine-salen, vi gick en shoppingrunda på sta'n och löste ett kryss som egentligen var alldeles för svårt. Läsning blev det inte så mycket av så Kunzelmann och Kunzelmann väntar fortfarande på att bli utläst. Visst är den bra, men tjock, och tar därför sin tid.  Kände att jag behövde något trivsamt och snabbläst, vände mig till pocketsnurran på stadsbiblioteket och hittade Du ska vara spännande och varm av Anna Bengtsson. Precis vad jag behövde!



Fruensamhemma börjar nätdejta. Många män att välja bland finns det för denna smått kulturintresserade kvinna i 50-årsåldern, men det är så mycket som skall stämma och golfintresserad är hon inte. En personlighetsprofil skall också fyllas i, men det kan ju bli lite tolkigt, särskilt när man jämförs med övriga på sajten: "Jag svarar på nya luriga frågor för att få veta min verkliga personlighet. Man kan se resultatet i staplar. Det visar att jag är extremt teaterintresserad jämfört med andra på den här sajten (har sett två föreställningar under året). Jag läser ovanligt många dagstidningar (prenumererar på en morgontidning). Jag är visserligen ganska empatisk med i jämförelse med andra otroligt osocial! Jag förefaller vara välorganiserad. Slutsatsen blir att ett lämpligt yrke för mig skulle kunna vara militär." Varpå Fruensamhemma ringer Support ...

En riktigt humoristisk pärla som med värme skildrar den moderna kontaktannonsvärlden med alla krav och önskemål och förhoppningar om spirande romans. Gillar bilderna som illustrerar texten så tydligt och får mig att le ännu lite till.

(Och plöstligt minns jag att det i tidningen Land förr (och kanske även nu) alltid var väldigt många Jehovas Vittnen som satte in kontaktannons. Vad är kopplingen mellan JV och män och kvinnor på landsbygden? Någon som vet?)

Jag brukar gilla Nessers böcker, inte minst för det typiskt nesserska språket, och Barbarottiserien har verkligen varit en rad läsvärda "deckare". Såg därför fram emot Maskarna på Carmine Street och det är mycket motvilligt som jag måste erkänna att jag faktiskt inte tycker att det är en särskilt bra bok. Den är helt enkelt inte tillräckligt engagerande och inte heller tillräckligt under-skinnet-psykologiskt. Upplösningen känns inte helt genomtänkt, snarare förutsägbar och inte riktigt helt färdigt. 

Ett författar- och konstnärspar flyttar till New York sjutton månader efter att deras dotter blivit bortrövad av okänd man i en stad i Europa. För frun är detta andra gången hon förlorar ett barn och hon skrivs in på mentalsjukhus efter dotterns försvinnande och är kanske inte riktigt helt återställd vid tiden för flytten till New York. Mannen försöker bearbeta ovissheten och sorgen i ensamhet och genom sitt författande. En tid efter flytten ser mannen sin fru på gatan utanför det bibliotek där han sitter och skriver. Frun förnekar att hon varit där och när samma sak upprepas några dagar senare börjar mannen ana oråd. Kan hennes märkliga beteende ha med dotterns försvinnande att göra?

Känner du för något snabbläst och roligt? Läs Medicinen av Hans Koppel!

En ensamstående tvåbarnsmamma jobbar på veckomagasin, men klättrar aldrig i karriären och är redaktionens hackkyckling. Chefen gör allt för att bli av med henne och påpekar lite snipigt att den som har hand om resereportagen kanske borde resa lite själv också. En gratisresa dyker upp, men går till en annan på redaktionen och där står den ensamstående mamman utan ekonomisk möjlighet att ta med barnen på semestern hon lite förhastat lovat dem. Vad göra? Gå med i ett medicinskt experiment så klart! Ersättning utlovas - toppen! Munsårsmedicinen hjälper visserligen mot munsåren men visar sig också ha andra effekter och plötsligt börjar det hända saker i tvåbarnsmammans vardagslunk.

Gillar rappheten i berättelsen, inga onödiga passager. Leende tar man sig fram genom sidorna och har efter en timme eller två haft en rolig läsestund. Precis vad man behöver en helt vanlig höstvardagskväll.

Smuts av Katarina Wennstam - boken som, enligt omslaget, inte skall lämna någon oberörd. Och visst, en aning stämmer det väl, men jag kan inte direkt påstå att jag är berörd på djupet heller. Någonstans mellan spänningsroman och familjedrama går berättelsen bort sig och blir varken en intensiv spänningsroman eller ett gripande familjedrama. Att advokten Jonas köper sex är underförstått från första sidan, att det sedan skall visa sig att fler höga herrar gör detsamma är ingen nyhet vare sig i verkligheten eller i litteraturens värld. Parallellt följer vi frun, framgångsrik inom mediavärlden, som oroligt misstänker att något är fel, biter ihop och gråter i kudden. Dottern i yngre tonåren surfar på porrsidor, chattar med äldre män och visar bilder på sig själv.

Det är så mycket som skall få plats på dessa fyrahundra sidor. Så mycket att inget blir fördjupat och en hel del slarvas över för att den korta kapitelindelning skall fungera. Det känns inte färdigt när boken är utläst. Jag är helt övertygad om att detta blir en vettig TV-serie för bilder förmedlar bättre ett budskap som i text blir lite tunt. Missförstå mig rätt, det är bra att ämnet med sexhandel tas upp, till och med viktigt, men ibland skulle jag önska att fler författare vågade skriva en långsam berättelse, en allvarlig berättelse där människors inre blottläggs, där det finns utrymme för personlig utveckling, och inte bara en spänningsroman som garanterat drar in pengar.