glada miner
Det har börjat sjunka in på allvar nu att jag skall vara tjänstledig nästa år, och känslan av lättnad och lycka kommer som en mysig följad av detta. Inte för att jag inte tycker om mitt arbete, men jag känner mig trött och sliten och behöver lite ny inspiration och lite nya tankar. Är säker på att jag kommer att återvända som en bättre och idérikare lärare efter ett år i den akademiskan bubblan. Jag skall smygstarta min studier redan nästa vecka med två distanskurser som jag verkligen ser fram emot och som verkar ha hyfsat intressant kurslitteratur.
Lilla mor har något helt annat att se fram emot - på onsdag blir hon pensionär! Hon är verkligen superglad och ser fram emot all ledig tid som hon kan göra vad hon vill med. Samma dag som hon påbörjar pensionärstillvaron flyttar hon dessutom till en ny stad, vilket jag tycker är rätt tufft gjort och jag är säker på att hon kommer att trivas hur bra som helst. Ett nytt liv på flera olika sätt och det är hon vara väl värd efter allt slit i skolköket.
ur vulkanens mun
På tågresan till och från IKEA Jönköping i lördags läste jag Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Egentligen är detta in alls tågläsningslitteratur för det gör ont att läsa och tårarna trängs i ögonen. Nästan fysiskt smärtsamt är det att följa familjens desperata försök att rädda sitt familjeliv genom att resa till Sicilien under en sommarvecka. Allt blir bara fel. Hotellrummet är litet och kvavt (jag drabbas nästan själv av klaustrofobi). Semesterkassan är skral. Föräldrarnas äktenskap är i det närmsta slut och de plågar varandra med bitska kommentarer, otrohetshandlingar och trevande försök till vapenvila. Barnen lider av den spända stämningen och gråter och tystnar och försöker att vara till lags.
Detta är verkligen ingen skönmålande beskrivning av det perfekta förhållandet och kanske är det för att den känns så äkta som den rör läsaren till tårar. Det tar tid att bearbeta boken när den är utläst och det måste det få göra. Det som berör är svårt att släppa och jag vet inte riktigt vad jag skall våga mig på att läsa nu. Får nog bli något lättsamt om evig kärlek för att inte hoppet om lycka skall falna.
män som hatar kvinnor
Så var den då utläst, Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Jag kommer inte att rusa till biografen, jag kommer inte att kasta mig över del två i Milleniumserien.
Efter en seg inledning tycker jag trots allt att boken kommer igång. Det är stundtals riktigt spännande att följa med familjen Vangers mörka hemligheter som pekar mot att en tidigare okänd seriemördare finns bland dem och det är också relativt spännande att gissa om Harriet lever eller inte och vem som eventuellt skulle ha mördat henne. I dessa partier är boken dessutom välskriven för att var i spänningsromangenren. Sedan klaras dock allt upp och det alldeles för snabbt, eftersom det i min pocketutgåva var hundra sidor kvar och jag insåg med en gäspning att dessa sidor nu skulle ägnas åt att sy ihop det som togs upp i inledning om affärsman med skumma affärer, och någonstans där tappade Larsson mig helt.
Till de bättre inslagen i boken hör också en av huvudkaraktärerna - Lisbet Salander. Trasslig och trasig kvinna som man inte alltid kan sympatisera med, men ett uppfräschande och oförutsägbart kvinnoporträtt. Åtminstone första gången man möter henne, hur oförutsägbart hennes porträtt är efter tre böcker får ni som fastnat för serier avgöra.
På omslaget till Mons Kallentofts deckare står "Skippa Stieg Larsson. Kallentoft är bättre" och trots att citatet är taget från ICA-kuriren (som verkligen inte kan räknas till de tunga litterära instanserna) och trots att Kallentoft kan tjata i all oändlighet om vädret i Linköping, så håller jag med - skippa Stieg Larsson. Kallentoft är bättre.
universitetet nästa!
Efter mycket funderande, inte minst på den ekonomiska biten, har jag nu äntligen bestämt mig för att vara tjänstledig för studier under nästa läsår. Känns underbart och helt fantastiskt lyxigt, men samtidigt en aning egotrippat att plugga på heltid igen. Både jag och älsklingen tror dock att det är precis vad jag behöver just nu. Visserligen innebär detta att vi kommer att byta vår underbara trea mot en liten etta, men trångt och bohemiskt kan säkert vara mysigt i trettioårsåldern. Dessutom har jag aldrig bott i en etta så det kanske är på tiden, eller hur man nu skall se det.
Psykologi, och en liten dos socialpsykologi, är vad jag tänkt att ägna nästa läsår åt. Någon av er som läst något av dessa ämnen? Är det så intressant, inspirerande och utvecklande som jag hoppas?
spänningen stiger
Har passerat sidan hundra med god marginal i Män som hatar kvinnor, och jag måste säga att den tar sig. Det kanske blir en riktigt spännande historia trots allt. Jag fortsätter framåt och inåt i berättelsen, även om det går ovanligt långsamt på läsfronten för tillfället. Många stora beslut som skall tas, så läsningen blir lite osammanhängande. Denna vecka skall dock beslut tas, så förhoppningsvis känner jag mig snart lugn och harmonisk och på läshumör igen.
obegripligt
i väntan på spänningen ...
Känns som att jag måste tycka om denna bok. Det kommer ju till och med franska turister till Sverige för att gå på stadsvandringar i bokseriens fotspår ... Jag lever på hoppet!
den trettonde historien
Ovanligt lång tid har det tagit att läsa den senaste boken, men en ren njutning har det varit hela vägen. Lite som en sagoupplevelse för vuxna är Diane Setterfields Den trettonde historien, där mycket lite lämnas åt slumpen.
Margaret Lea arbetar i sin fars antikavriat och älskar verkligen de gamla böckerna och kalendrarna. Hon kontaktas en dag, via brev, av landets mest omtyckta författarinna, Vida Winter. Vida Winter är en hemlighetsfull person som ingen egentligen vet något om och hon har aldrig berättat den sanna historien om sitt liv. Nu, på äldre dagar, vill Vida Winter berätta sanningen om sitt liv och hon vill att Margaret Lea skall skriva ned den. Margaret åker till Vidas hem och får där berättat för sig om familjen Angelfield, om Isabelle och Charlies annorlunda syskonrelation och inte minst om Isabelles egensinning tvillingar och deras liv. Margaret litar dock inte helt på Vida utan kontollerar hela tiden hennes historia genom dokument och resor till hennes uppväxtshem och allt mörkare familjehemligheter avslöjas.
Rekommenderas verkligen! Klassisk romankonst av bästa slag, trots att den är skriven på 2000-talet.
heja caroline!
Vet att jag upprepar mig nu, men Snälla, Snälla med Caroline af Ugglas är bara så bäst! Inget av de andra bidragen kommer i närheten! Replayar friskt denna youtube-film för tillfället och det finns ingen tendens till att tröttna, låten bara växer. Känner mig nästan frälst! 
isig helg
Tillbringa en lördagseftermiddag i en ishall är det väldigt sällan jag gör, tror faktiskt aldrig att det har hänt förr, men när kära systers små isprinsessor bjuder på isshow gör jag det med glädje. Många duktiga små flickor bjöd på underhållning i form av en mängd olika nummer i timmarna två och bäst av alla konståkarna var förstås mina systerdöttrar (inte för att jag är partisk eller så ...).
Kära systers pojkar var på varsitt håll i landet och spelade bandycup, den ena vann och den andra kom trea. Och för att ytterligare förgylla helgen åkte pappan i familjen Vasaloppet på ny rekordtid. Härligt att resten av familjen gör allt för att kompensera mina mediokra sportinsatser (tre handbollsträningar och två månaders fotbollskarriär ...)!
Jag och mamsen hann också med en sväng på stan där hon reafyndade både kläder och en lampskärm, och jag var smakråd.
En trevlig helg och det är verkligen synd att vi inte ses oftare, men så är vi ju också utspridda över landet.
