bohemian rhapsody

Vissa böcker går det inte att tycka till om, inte att recensera. Hur skall jag kunna recensera någon annans ångest, någon annans mani och depression, någon annans livskamp? Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är hennes skildring av en period då hennes bipolära sjukdom är som värst. Det är olikt allt annat, jag mår lite dåligt av att läsa den. Det är en så kompakt  ångest. Men jag är glad att jag läst den, på en aning förbryllat sätt. och oändligt tacksam över att jag inte lider av manodepression.