rosa elefanter
Säga vad man vill om Karin Brunk Holmqvist men man vet vad man får, här finns inga överraskningar och nu börjar det bli ett problem kan jag tycka. Hennes debut, Potensgivarna, är en glädjeinjektion, men nu vid femte boken borde väl även författaren själv börja tröttna på sitt mallskrivarkoncept?
I Rosa elefanter är det så klart ett äldre par på den skånska landsbygden som rör till sitt liv genom nyfikenhet och spekulation. Finns elallergi? Är inte alla alternativmetoder och New Age-influerat leverne bara konstigt? Väckelsemöte i grannträdgården, det kan väl aldrig vara riktigt? Och vad är det pastorn och hans fru egentligen begraver i trädgården i den gravliknanden gropen? Det gifta paret Selma och Artur närmare sig sjuttio och har levt sitt liv på gården och i närområdet och är mer än lovligt vilsekomna i den moderna vardagen. När Artur inte förstår hur ICA-kortet fungerar blir jag irriterad. Bara för att man levt på landet är man väl inte helt världsfrånvänd? Det finns också den alltid återkommande snålheten, eller bristen på vilja att unna sig något. Bakelser en vanlig vardag - nej, men vilket tok! Naturligtvis finns också den obligatoriska shoppingrundan med även i denna bok där kvinnan motvilligt men ändå glatt köper sig lite nya kläder. Byt spår, snälla författare. Det finns andra sätt att markera en förändring hos sina karatärer. Charmen har liksom falnat.
Förutom det förutsägbara i upplägget finns det också en rad trådar som Brunk Holmqvist aldrig utvecklar och därmed lämnar hängande när boken är utläst. Jag tänker till exempel på pastorna hunsade fru. Varför ta upp ett potentiellt kvinnomisshandelsspår om författaren ändå inte tänker fullfölja det?
I Rosa elefanter är det så klart ett äldre par på den skånska landsbygden som rör till sitt liv genom nyfikenhet och spekulation. Finns elallergi? Är inte alla alternativmetoder och New Age-influerat leverne bara konstigt? Väckelsemöte i grannträdgården, det kan väl aldrig vara riktigt? Och vad är det pastorn och hans fru egentligen begraver i trädgården i den gravliknanden gropen? Det gifta paret Selma och Artur närmare sig sjuttio och har levt sitt liv på gården och i närområdet och är mer än lovligt vilsekomna i den moderna vardagen. När Artur inte förstår hur ICA-kortet fungerar blir jag irriterad. Bara för att man levt på landet är man väl inte helt världsfrånvänd? Det finns också den alltid återkommande snålheten, eller bristen på vilja att unna sig något. Bakelser en vanlig vardag - nej, men vilket tok! Naturligtvis finns också den obligatoriska shoppingrundan med även i denna bok där kvinnan motvilligt men ändå glatt köper sig lite nya kläder. Byt spår, snälla författare. Det finns andra sätt att markera en förändring hos sina karatärer. Charmen har liksom falnat.
Förutom det förutsägbara i upplägget finns det också en rad trådar som Brunk Holmqvist aldrig utvecklar och därmed lämnar hängande när boken är utläst. Jag tänker till exempel på pastorna hunsade fru. Varför ta upp ett potentiellt kvinnomisshandelsspår om författaren ändå inte tänker fullfölja det?
Kommentarer
Trackback
