bohemian rhapsody

På tågresan till och från IKEA Jönköping i lördags läste jag Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Egentligen är detta in alls tågläsningslitteratur för det gör ont att läsa och tårarna trängs i ögonen. Nästan fysiskt smärtsamt är det att följa familjens desperata försök att rädda sitt familjeliv genom att resa till Sicilien under en sommarvecka. Allt blir bara fel. Hotellrummet är litet och kvavt (jag drabbas nästan själv av klaustrofobi). Semesterkassan är skral. Föräldrarnas äktenskap är i det närmsta slut och de plågar varandra med bitska kommentarer, otrohetshandlingar och trevande försök till vapenvila. Barnen lider av den spända stämningen och gråter och tystnar och försöker att vara till lags.

Detta är verkligen ingen skönmålande beskrivning av det perfekta förhållandet och kanske är det för att den känns så äkta som den rör läsaren till tårar. Det tar tid att bearbeta boken när den är utläst och det måste det få göra. Det som berör är svårt att släppa och jag vet inte riktigt vad jag skall våga mig på att läsa nu. Får nog bli något lättsamt om evig kärlek för att inte hoppet om lycka skall falna.