resa till port said
Jag har börjat på Lina Sjöbergs Resa till Port Said flera gånger utan att riktigt fastna för den, men nu kände jag mig redo för lite seriös läsning i form av en brevroman. För seriöst är det verkligen. Sjöberg utnyttjar skickligt det djup som bara gammaldags brevväxling kan ge. Människor som tar sig tid att formulera sin tankar om livet och skriva ner dem på ett papper. Jag kan nästan sakna att jag inte själv är uppväxt under brevens storhetstid.
Maria är cancersjuk men vill inte berätta det för sin man utan skriver istället brev till församlingsprästen där hon öppet berättar om sina tankar kring det liv hon levt tillsammans med Johannes i över femtio år. Bokens andra historia utspelar sig 1948 i Afrika där Dagmar bestämmer sig för att lämna sitt resesällskap och på egen hand bege sig norrut. Under resan möter hon Johannes. Deras möte skall komma att påverka deras liv för all framtid.
Jag väljer att som omdöme citera Eva Johansson i SvD: "Sjöberg lodar sina gestalters själsdjup med en sorts självklar mognad, och förmedlar övertygande både den unga människans sköra osäkerhet och den äldres smärtsamt förvärvade livsvisdom."
