smuts
Smuts av Katarina Wennstam - boken som, enligt omslaget, inte skall lämna någon oberörd. Och visst, en aning stämmer det väl, men jag kan inte direkt påstå att jag är berörd på djupet heller. Någonstans mellan spänningsroman och familjedrama går berättelsen bort sig och blir varken en intensiv spänningsroman eller ett gripande familjedrama. Att advokten Jonas köper sex är underförstått från första sidan, att det sedan skall visa sig att fler höga herrar gör detsamma är ingen nyhet vare sig i verkligheten eller i litteraturens värld. Parallellt följer vi frun, framgångsrik inom mediavärlden, som oroligt misstänker att något är fel, biter ihop och gråter i kudden. Dottern i yngre tonåren surfar på porrsidor, chattar med äldre män och visar bilder på sig själv.
Det är så mycket som skall få plats på dessa fyrahundra sidor. Så mycket att inget blir fördjupat och en hel del slarvas över för att den korta kapitelindelning skall fungera. Det känns inte färdigt när boken är utläst. Jag är helt övertygad om att detta blir en vettig TV-serie för bilder förmedlar bättre ett budskap som i text blir lite tunt. Missförstå mig rätt, det är bra att ämnet med sexhandel tas upp, till och med viktigt, men ibland skulle jag önska att fler författare vågade skriva en långsam berättelse, en allvarlig berättelse där människors inre blottläggs, där det finns utrymme för personlig utveckling, och inte bara en spänningsroman som garanterat drar in pengar.
