bohemian rhapsody

stål

Det har gått några dagar sedan jag läste ut Silvia Avallones Stål och jag vet inte vad jag ska skriva om den. Känner mig helt överväldigad av boken och kan liksom inte formulera i ord hur bra jag tyckte den var.

 

Det är något sorgligt över hela berättelsen. Över hela staden Piombino med masugnen som ständigt tittar ner på befolkningen och Elba med de glittriga turisterna på andra sidan vattnet. Ett oöverstigligt avstånd mellan de boende på Via Stalingrado och de solande på Elbas stränder. Det är en sådan där berättelse som jag längtar intensivt efter emellanåt - modernt, samhällsspeglande, äkta.

 

Jag tänker på Anna och Francesca, på deras intensiva vänskap, på deras olikheter, på deras sätt att klara sig genom tillvaron trots fäder som är allt annat än goda. På deras mammor som är så brutna trots att de är så unga. På hopplösheten hos de unga männen. Det är verkligen ett annat Italien är det vi ser i turistbroschyrerna.

 

Tänker också på hur svårt det är att skapa stora drömmar i en värld som Annas och Francescas. Anna försöker, går klassisk linje, vill föra moderns kamp för rättvisa vidare på något sätt. Men det känns en smula avslaget. Hur skulle det kunna bli annat? Francesca som jag känner så mycket för under hela berättelsen. Som vill bli velina, dansa lättklädd på TV. Hur fel det blir. Hur lätt det är att det blir så fel.

 

Ja, jag skriver inget mer. Läs boken om ni inte redan gjort det. Det här är det bästa jag läst på flera år.

 

(Är det någon mer än jag som tänkte på att Anna Ternheims version av Shoreline är som det perfekta soundtracket till den här boken?)

 

instämmer i allt, särskilt "modernt, samhällsspeglande, äkta" och tack för soundtracket!

biblioteksfika i veckan?

Jag blev ganska sorgsen av att tänka på den såhär i efterhand. När jag läste så var det i ett rasande tempo och jag var mest arg på att flickorna inte hade några val men nu så känns det ledsamt. Sorgesamt.

Oj då! Dår är det bäst att göra som du säger ;)

tänk, såg men lånade inte....

Jag har än så länge inte känt mig lockad att läsa Stål, trots att jag har sett den i bokhandlar och hört den hyllas på tv och på internet. Men nu blev jag faktiskt riktigt nyfiken. Måste nog ge den en chans i alla fall :)