sågverksungen

Jag är svag för arbetarlitteratur. Ge mig ett torp eller en statarlänga, ge mig svält, brännvin, kamp om livet en kylslagen vinter. Mjölk som sinar i kon, kvinnor som föder barn på vindar och vid brunnen. Drängar, pigor, arbetare och elak överhet. Då är jag nöjd! Sågverksungen av Vibeke Olsson var därför läsning precis i min smak och definitivt en av sommarens favoritböcker.
Sågverksungen (pocket)
I Olssons bok följer vi händelseförloppet genom tioåriga Brickens ögon. Bricken är stolt över att vara en riktig arbeterska och jobbet som ströflicka vid Svartviks sågverk sköter hon med glädje. Hon har snälla föräldrar, en mamma som väver och tvättar åt herrskap, är baptist och svarar tålmodigt på Brickens alla frågor. En far som sliter hårt som hjälpsågare, är nykter och hjäpsan och som också tar sig tid för sin dotter. Men det är knapert för Svartviks arbetare, lönerna har sänkts sedan förra året och missnöjet gror. Det blir strejk och Bricken vill så gärna vara med, men får inte för sin far och hon följer istället de strejkande männen lite på avstånd.
 
Jag lever mig verkligen in i Brickens värld. Olsson skildrar väl vardagen för både vuxna och barn och genom att låta Brickens ögon bli dem vi ser berättelsen ur får vi också med barnets oförståelse för vissa saker och därmed också en förståelse för hur man fostras in i ett visst tänk, i en viss klass. Bricken förstår inte varför man inte för ta emot pengar från herrskap och sjömän, var gränsen går mellan herrskap och arbetare för det finns ju så många mitt emellan.Hon förstår inte heller vad som händer med henne själv, varför hon ibland är så elak mot andra barn, varför hon tjallar om vart de som inte vill strejka bor. Allra minst förstår hon varför man måste ta död på kattungar trots att far sagt att man inte skall döda någon.
 
Jag tycker om Bricken. Hon är lillgammal, eller kanske bara tvungen att bli vuxen snabbt i en tid då barn arbetade från sex-sju års ålder. Samtidigt blir jag lite irriterad på henne mellan varven och det är i sig ett gott tecken. För helt ärligt är det väl inte så ofta som jag lever mig i en berättelse så mycket att jag lägger energi på att bli irriterad på huvudpersonen. Hon lever Bricken, hon utvecklas, blir en verkligen person som liksom lyfter boksidorna. Jag tycker att jag lär känna henne på riktigt.
 
Samtidigt som Sågverksungen är en skildring av livet för arbetarna vid ett sågverk längs norrlandskusten så är det också en skildring av ett samhälle som förändras, blir industriellt. Det var en stor strejk bland sågverksarbetarna i Sundsvall 1879 och tusentals arbetare protesterade mot att deras löner hölls kvar på samma låga nivå trots att träpatronerna fått flera miljoner i statsstöd. Ett stöd som firades med en stor fest vilket retade upp arbetarna. Olsson väver samma denna historiska händelse med fiktionens familjer i kaserna och det blir en mycket trovärdig och levande berättelse av det där slaget då man inte vill att boken skall ta slut för man vill bara fortsätta följa Bricken, hennes kamrater, hennes föräldrar och se hur det går för dem. Som tur är finns det en del till om Bricken, Bricken på Svartvik, och den ser jag verkligen fram emot att läsa.
 
  

Kommentarer
Postat av: Boklusen

Jag har hela den här serien kvar att läsa. Ser fram emot att läsa dessa böcker så småningom. Alla skriver så gott om dem!

Svar: Det är nästan omöjligt att inte gilla Bricken. En varm karaktär.
blogg_bohemen

2012-07-22 @ 19:50:24
URL: http://boklusensbokblogg.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0