himmelsdalen

Hade hoppats på massor av lästid förra veckan, men riktigt så blev det inte. Jag hann i alla fall läsa Marie Hermansons Himmelsdalen och det är jag glad för, precis som jag alltid är glad och nöjd efter att ha läst något av henne.



Himmelsdalen (Himmelstal) är en vacker och trång dalgång någonstans i Schweiz. Hit åker människor med psykiska problem som behöver vila upp sig och det gör de i något som liknar en drömtillvaro med tillgång till frisk luft, fina restauranger, gym, bibliotek och den bästa omvårdnaden. Åtminstone vid en första anblick. Som vanligt i Hermansons berättelser känner man som läsare omedelbart att det är något som inte stämmer. Om allt är så bra, varför vill alla därifrån?

Daniel åker till Himmelstal för att besöka sin tvillingbror Max som han inte haft så mycket kontakt med under livet. Max guidar Daniel runt i den paradisiska tillvaron för att sedan be Daniel göra honom en stor tjänst - byta plats med honom. Max behöver reda upp lite affärer med maffian och måste lämna dalen. Daniel går motvilligt med på bytet. Det är ju bara för några dagar säger Max. Så blir det inte. Max kommer inte tillbaka och Daniel börjar upptäcka allt mer vad Himmelstal egentligen är för ett ställe och vilka de som befolkar dalen är. Ingen tror honom heller när han försöker förklara att han inte är Max.

Det är suggestivt spännande och mångbottnat och jag kan inte låta bli att ana ett stråk av samhällskritik. Hermanson har åter en gång lyckats skriva en bok som jag har svårt att slita mig från och nu längtar jag redan efter nästa bok skriven av henne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0