bokbloggsjerka 17 - 20 februari
Välj en karaktär från en bok som du nyligen har läst och berätta lite om honom/henne är vad veckans bokbloggsjerka handlar om.
Jag väljer att återvända till Britt-Marie i Endera dan. Fulfotingen ni vet. Britt-Marie är journalist men istället för att jobba på en bestämd tidning har hon ett eget företag och skriver texter på frilansbasis. Hennes karriär har verkligen inte varit lysande och nu är en av hennes trognaste kunder en tidning för kattälskare där Britt-Marie skriver krönikor om en katt som hon inte har men som ständigt hittar på en massa tokigheter. Genom en av ödets nycker möter hon en fotograf som vill fota hennes fötter bara för att de är så defekta av en rödlysande hallux valgus. Britt-Marie blir för en kort tid högintressant för en av landets mest renommerade trendkännare och för en av landets populärast kvinnomagasin, men Britt-Maries vardagsliv rullar ändå bara på.
Hennes man som i alla tider jobbat på en av staden sportbutiker prenumererar på Runner's World och pratar om att springa maraton, men mer än prat tycks det aldrig bli och Britt-Maries äktenskap kan tyckas rätt dött men samtidigt finns där någon slags samförstånd. Trots uppvaktan från mycket speciell och arbetslös bibliotekarie stannar hon hos sin soffsittande maratonlöpare och låter livet ha sin gilla gång.
Jag tycker om Britt-Marie. Kan känn igen henne så väl i många kvinnor i min mammas ålder. Visst kan jag tycka att det är synd att hon inte tar vara på livets chanser bättre, men samtidigt vill jag inte döma. Det är så här livet ser ut för många. Det är inget fel med det. Det är tryggt och lugnt och utan överdrivet mycket spänning. Det passar en karaktär som Britt-Marie och det fungerar för en hel del verkliga människor också. Ett stycke svenskt vardagsliv.
Ja, men tänk vad mycket karaktärer det finns i en författares huvud. Och då brukar det ju ändå heta att "verkligheten överträffar dikten", så tänk vad för slags intressanta människor vi går förbi varje dag och tänker inte på dem ens.
Jag kände också för Britt Marie, det var lätt att känna igen sig själv och andra i hennes syn på sig själv. Sedan gillade jag boken sådär, jag tyckte nog att det blev lite för mycket karikatyrer över personerna...
Jag håller med dig om Britt-Marie. Jag gillade henne och kan känna för henne och många andra kvinnor som hamnat i liknande tankemöster. Annars var jag sådär förtjust i bokan faktiskt, det blev lite väl mycket karikatyrer för mig...
Jag gillade ju att boken innehöll ett antal schablonartade karaktärer för att jag just då behövde en sådan bok. I längden skulle det dock vara jobbigt att bara läsa den typen av böcker. Och det där med verklighetens människor - det skulle nog att skriva en bok om vem som helst för alla upplever ju något i sitt liv. Spännande tanke!
Visst kan det vara svårt att ändra på sitt liv. För man vet ju vad man har, men inte vad man får. Kan helt klart sympatisera med en sådan karaktär.
