bohemian rhapsody

Stått på planka, byggt torn, klafsat omkring i vattenfyllda gummistövlar, ätit god mat och smuttat på vitt vin, sovit i våningssäng och avverkat årets första personalmöte - uppstarten på jobbet är således avklarad och studentlivet med förmiddagsträning och lediga eftermiddagar är ett minnet blott. Känns vemodigt, men oundvikligt och förhoppningsvis kommer det inte att vara första och sista gången under mitt yrkesverksamma liv som jag kommer att ta tjänstledigt ett år för att satsa på mig själv.

Ännu mer vemodigt är det att älsklingen nästa måndag styr kosan norrut för att påbörja sin utbilning och vi åter en gång blir särbos. Suck och snyft och bit ihop. Det är ju "bara tre år".

(Ja, jag vet, jag är pessimistisk i det här inlägget, men det är ju inte alltid som livet leker ...)