bohemian rhapsody

Ligger lite efter med bloggandet känner jag. Tillbaka till jobbet brukar ju kunna få den effekten tyvärr och nu har jag dessutom toppat det med ett par dagars feber och förkylning så bloggen har blivit lite lidande. Men, bättre sent än aldrig, här kommer några kommentarer om senast lästa bok.



Anne Tyler börjar alltmer ta plats som en favoritförfattare. Påminnerskan är precis som de två tidigare böckerna (Ett amatöräktenskap och Och var hör du hemma?) jag läst av henne välskriven och det är riktigt skönt att läsa något som inte är en deckare utan en "vanlig" berättelse om en människa med en ordinärt liv. Liam Pennywell älskar filosofi, ville bli filosof, men blev istället lärare och det var väl inte direkt vad han tänkt sig. När han vid 61 års ålder blir uppsagd blir han därför inte särskilt knäckt utan han hittar ett sätt att leva livet på mindre inkomst. Han säljer sin fina lägenhet och flyttar till en mer nybyggt bostadskomplex i stadens utkant. Hans vuxna barn och ex-fru har svårt att förstå hans val, hans tonårsdotter är mer inställd på att slippa bo hos mamman.

Första natten i nya lägenheten bryter sig någon in och slår Liam medvetslös. Liam blir efter detta smått besatt av att få reda på vad som hände den där natten. Hans minne av händelsn är helt borta. Han behöver en påminnnerska, någon som hjälper honom att minnas, och så gör Eunice entré i hans liv.

Jag kan inte låta bli att känna igen mig och många andra i vissa aspekter av Liam och hans liv. Hur livet rullar på, hur maten är torftig, hur intetsägande dagarna passerar, hur många har åsikter om ens liv och hur man väljer att inte ta strid för sitt liv. Jag tycker om att jag egentligen inte tycker något särskilt alls om Liam som person. Hur han liksom är som många är. Vanlig.