non-fictionplikten

Lite non-fiction hör till sommarens plikter, men i år har jag verkligen skurit ner det till ett minimum och dessutom bara läst de mest intressanta passagerna i varje bok. Bristen på intresse/ork för att läsa fler non-fictionböcker tar jag som ett tecken på att det var helt rätt beslut att inte läsa någon distanskurs till hösten. Uppenbarligen är en paus från fakta välbehövlig. Och välförtjänt.


     

Hallå, är du muslim? Då måste jag fråga ... När Fru Svensson rannsakar sig själv och möter Fru Muslim
av Lotta Wahlqvist och Amal Abdulsalam

Journalisten Lotta Wahlqvist inser att hon har stereotypa bilder av muslimska kvinnor och bestämmer sig för att undersöka hur livet för några muslimska kvinnor i Sverige egentligen är. Hon träffar affärskvinnor, slöjbärande och icke-slöjbärande kvinnor, deltar i fester, möter sina egna och andras fördomar. Ja, breddar sitt perspektiv helt enkelt. Det hela resulterade i en prisbelönad artikelserie i Lokaltidningen och i boken som jag läste men inte fann riktigt så engagerande som jag hoppats. Kanske för att min bild redan är relativt nyanserad.

Duktighetsfällan. En överlevnadshandbok för prestationsprinsessor och en och annan prins av Joanna Rose och Aleksander Perski

Jodå, man känner sig träffad emellanåt. Det lurar en prestationsprinsessa även i mig. Framför kommer hon nog fram när jag redan känner mig stressad. Blir jag hjälpt av boken? Nej, inte särskilt, men om man inte känner till något om stress och press kan det garanterat vara en nyttig bok att läsa. Statistiken över hur dåligt ungdomarna mår är tyvärr alltför välbekant och jag ser det också alltför ofta i mitt dagliga arbete. Hur vi skall få de duktiga flickorna (och pojkarna) att förstå att de har ett värde som personer och inte bara prestationer är ett tungt ansvar för oss alla.

Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich

Jag skall erkänna på en gång att jag är skeptisk till hela kulten kring positivt tänkande. Det finns något klistrigt glättigt över det hela. Inte så att jag förespråkar negativitet, men lite sansat kritiskt tänkande skadar inte. Ehrenreich visar i sin bok upp baksidan av det positiva tänkandet och vad det gör med ett samhälle som USA när det (tillsammans med kristen tro) blir det som styr. Jag vill tycka lite bättre om boken än vad jag gör. Inledningskapitlet, där Ehrenreich beskriver sina upplevelser av att vara cancerpatient, är briljant, men sedan blir språket tyvärr lite torrt och hur intressanta parallellerna till 1800-talets mysticism än är orkar jag inte mer än skumma större delen av boken. Jag hoppas dock att många människor läser eller skummar igenom boken, för det behövs en hel del granskning av den positiva industrin och alla dessa coacher.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0