kråkflickan
Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist har ett ruskigt omslag och passande nog ett rätt ruskigt innehåll också. Stundtals är det riktigt otäckt, men det är ändå något som gör att jag inte fastnar helt i berättelsen. Det är många olika karaktärer och deras liv spretar hit och dit och det blir nästan lite för mycket. Något av en klassisk debutantmiss skulle jag vilja säga. Berättelsen i sig, med psykoterapeuten Sofia Zetterlunds patienter Samuel Bai och Victoria Bergman samt kriminalkommissarien Jeanette Kihlbergs fall med döda och sargade pojkar som grund, är tydligt skriven för att vara en inledning till den tänkta trilogin vilket gör att den ibland tappar lite i tempo och författarna förlitar sig kanske lite väl mycket på de otäcka inslagen. Boken har beskrivits som en berättelse om svek och det stämmer rätt väl, men framkommer säkert ännu mer om man fortsätter läsa del två och tre.
Kommer jag att läsa del två, Hungerelden? Nja ... Helt ärligt gillar jag inte upplägget med en trilogi. Jag har inget emot serier i spänningsgenren, men vill att varje del skall vara en avslutad historia. Att vänta på del två och del tre för att få veta hur det går orkar jag liksom inte med. Blogg_bohemen är en rastlös läsare! I det här fallet är jag inte heller särskilt engagerad i berättelsen vilket gör att det blir ett kanske, kanske inte som svar på frågan om jag kommer att läsa del två och tre.
Nej trilogier är inte riktigt min grej heller. Jag har ju läst Kråkflickan och tyckte den var bra men Hungerelden var inte alls lika bra. Känns mest som de valt trilogi för att tjäna så mycket pengar som möjligt och dra ut lite mer på det. Hungerelden är en transportsträcka mot slutet, inte mer än så. Om du inte var överdrivet förtjust i Kråkflickan så finns det ingen anledning att läsa fortsättningen, jag vill däremot veta hur det ska gå:-)
Den har superläskigt omslag! Jag har tittat på den flera gånger, men inte slagit till. Nu blir jag ännu mer tveksam när jag här att det är tre böcker. Jag tycker nog som du, att varje berättelse ska vara avslutad. I alla fall i denna genre.
Klok som en bok: Om det är något jag verkligen ogillar så är det känslan av att författaren/författarna bara skriver för pengarna. Jag hoppar nog därför över fortsättningen av den här trilogin.
Västmanländskan: Ja, det är inte direkt en bok/trilogi jag skulle rekommendera.
