udda
Trots uppsatsskrivande och artiklar om syskonplaceringsforskning har jag faktiskt hunnit läst ett par skönlitterära böcker också. Nu när uppsatsen är inlämnad hinner jag till och med skriva en kort kommentar om böckerna här på bloggen.
Sara Lövestams debutroman Udda är en rätt banal historia om ett antal människor i storstan som söker efter kärlek, men det hela kryddas, på ett oväntat lyckat sätt, med hemligheterna som tanterna på kemtvätten i Sveg inte vill tala högt om. Boken, som faktiskt är läsvärd på ett lättsamt sätt, bärs upp av det sköna personligheterna som får det udda att framstå som helt normalt. Martin älskar kvinnor som amputerats och träffar doktoranden Paula, benlös sedan födseln, på nätet och förälskar sig både i personen och stumparna. Paula vill helst koncentrera sig helt på sina partikelverb och tycker att Martins uppvaktning är alldeles för intensiv och hans lesbiska väninna Lella är bara oförskämd. Lelle avnjuter kvinnor på löpande band, är rakt på sak och kan inte låt bli att säga sanningar om både sex och grammatik till Paula, helst på hennes arbetsrum med dörren på glänt.
