bokprat

Långhelg hos mor, betyder långa tågresor och massor av lästid, vilket jag naturligtivs utnyttjade! Annars är det klart underskattat att bara sitta tyst och stirra ut genom tågfönsteret, det ger ett väldigt lugn och harmoni sprider sig genom kroppen. Kommer troligen aldrig att överge tåg för bilkörning! :)



Läst på resan till mor ut en bok som det känns som att jag hållit på med en evighet, Bokcirkelns bekännelser av Elizabeth Noble. På baksidan uppgavs att man skulle få följa några kvinnor som startar en bokcirkel och dessutom skulle man få boktips eftersom varje del av boken inleds med en kort presentation av den bok som bokcirkeln just läst. Visst finns det boktips, tolv stycken närmare bestämt, eftersom kvinnorna ses en gång i månaden. Dock känns det som om författaren hade en god tanke med bokcirkeln, men den fyller liksom  ingen funktion, av bokens femhundra sidor är det nog bara tio som ängnas åt böcker. De hade lika gärna kunnat vara en promenadklubb, eller en syjunta eller vad som.

Kvinnorna man får följa är ett på ytan ganska blandad skara, men ju längre jag kommer i boken, desto mer uppfylls jag av en känsla av att allt i deras liv styrs av deras män. Antingen för att de älskar dem så mycket att de inte vill vara med någon annan, eller för att de funderar på att lämna dem. En kvinna har en man som är notoriskt otrogen men hon stannar ändå (åtminstone de 300 första sidorna... att komma på mannen in action på hotellrummet blir dock för mycket.), en annan har en man som älskar henne men hon drömmer om ungdomskärleken och skaffar sig ett vänsterprassel. De har alla barn, utom en. Män och barn, snälla nå'n, nog har väl kvinnor annat som styr deras liv nuförtiden??? Boken känns en aning föråldrad trots att den kom ut för bara två år sedan. Eller är det bara jag som inte kan relatera till hela barn- och mantemat?



Ett riktigt litet guldkorn, som jag sträckläste på Favoritkaféet igår, är Prioritaire av Iselin C.Hermann. Boken är något så ovanligt som en brevroman, förlagd till sjuttiotalet, men det är helt oväsentligt för bokens tid spelar ingen roll. Det är en brevväxling mellan en dansk kvinna och en fransk konstnär som inleds med att kvinnan skirver ett tackbrev till konstnären eftersom hon blivit så berörd av hans verk. Brevväxlingen fortgår och tar alltmer kärleksfulla och erotiska övertoner, men skrivet på ett sådant sätt att man bara njuter av språket, långt ifrån pornografiska noveller. För detta är känsla, och man kan inte lägga den ifrån sig. Efter en och en halv timme var boken slut, men den finns kvar i hjärnan och hjärtat bland andra läsupplevelser som fyller en med värme.

Efter att ha läst Prioritaire fylls man också av nostalgiska minnen av hur det var att sätta sig med papper och penna och faktiskt skriva ett brev. Det är så oändligt mycket mer personligt än ett mejl, och jag önskar att det ofttare kunde komma ett brev med posten. Vykort får man också mer sällan nuförtiden. Varför har alla människor slutat att skriva? Varför måste allting gå så fort?


Kommentarer
Postat av: camilla

prioritaire har ett väldigt bra slut!
håkan nesser har med den på listan över 10 böcker man bör läsa innan man dör

2007-05-24 @ 16:56:46
URL: http://lasdagboken.blogdns.com
Postat av: blogg_bohemen

Nesser har potential att bli min nya favorit. Just nu pågår läsning av Människa utan hund. Vilket persongalleri!

2007-05-25 @ 10:43:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0