snövitt
Tänk vad lite snö kan lysa upp tillvaron! Så vackert med vita gräsmattor och bilar med snö på taken! Arbetsrummet, som under hela vintern känts mörk och murrigt trots chockrosa tidskriftssamlare och anslagstavla, känns nu ljust och öppet tack vare allt vitt utanför. Jag gillar verkligen snö!
Drömmen om en solstol på playan har plötsligt bytts mot en längtan efter att kunna åka längdskidor, har liksom aldrig lärt mig tekniken. Min koordination är inte den bästa så det där med att föra fram en arm och dra bak ett ben ät ytterst komplicerat! Far gjorde tappra försök att lära mig åka längdskidor när jag var liten, men ... lilla vasaloppet kändes som riktiga Vasaloppet om jag säger så! Kanske skulle jag boka en stuga i fjällen nästa vinter, kan ju inte ta mer än en vecka att lära sig åka skidor, eller??? Skulle projektet misslyckas så finns ju alltid pulkabacken, och det är minst lika roligt!
I ytterligare ett försök att få Sambon att uppskatta litteratur har vi lånat en ny ljudbok på biblioteket. Den förra, Liftarens guide till Galaxen, verkade han uppskatta så för att inte bli alltför seriös på en gång lyssnar vi nu på Arto Paasilinna Hoppsan, jag är död!. Gillar den krassa och lite smått morbida tonen i boken och Sambon ler också emellanåt. Bäst med denna ljudbok är att Frej Lindqvist har läst in den på muminsvenska; så underbart!
Kommentarer
Trackback
