bohemian rhapsody

Paris, Je t'aime! Underbar film som egentligen består av en hel rad korta filmer som snyggt binds samman till en enhet. Naturligtvis utspelar sig samtliga i Paris. Några delar av filmen är bättre än andra, som den inledande filmen med mannen som inte kan förstå varför han är singel eller den avslutande filmen där en medelålders kvinnlig brevbärare på hysteriskt rolig amerikansk franska berättar om sitt liv och varför hon är i Paris. Skrattade så jag grät! Finns också en del filmer som stannar kvar i minnet och får mig att tänka vidare, t ex kvinnan som lämnar sitt barn på någon slags dagis för att åka och passa en annan kvinnas barn. Skildrat på det viset framstod tillvaron som absurd. Gulligaste filmen är, utan tvekan, den lille pojken Jean-Claude som berättar om sina föräldrar som är mimare och hur de träffades.

Finns en del underliga berättelser i filmen också, som den med den kinesiska hårfrisörskan eller den med vampyrerna. Förstod ingenting av dessa, vilket är ett säkert tecken på att de är väldigt djupa och säkert anses vara de bästa av "riktiga" filmrecensenter ...

Tack, C och J för en trevlig fika innan filmen och för att ni förgyllde McDonaldsbesöket efter filmen! Kanske jag skall våga mig på emmentalerhjärtan nästa gång! :)